Jag har sett det själv, ett antal gånger genom åren. I vissa mellan- eller högstadieklasser är det omöjligt att bedriva undervisning. Lärare, skolledning, övrig personal och föräldrar bedriver en ständig kamp för att hålla ett par, tre, kanske fyra elever någorlunda lugna. Ofta förgäves. Lösningar? Att sjukskriva sig, att titta bort eller att helt enkelt vänta in en annan klass eller en ny skola för den som får sin skolgång förstörd.
Regeringen slår sig för bröstet med nya satsningar för lugn och ro i skolan. I fjol kunde kommunerna söka 475 miljoner kronor i statsbidrag för att anställa lärarassistenter, som skulle ”avlasta lärarna så att de kan fokusera på att förbereda och utveckla undervisningen”. I år skulle satsningen dubbleras, men riskerar nu att ”förstöras” av oppositionen som vill ha högre generella statsbidrag och spara på just de som riktats till lärarassistenterna.
En parentes om riktade statsbidrag: Det finns 118 olika bidrag att söka på Skolverkets hemsida. Det är krångligt och tar mycket tid och kraft hos kommunerna (se även huvudledaren ovan). Det är med andra ord inte säkert att ökade generella statsbidrag innebär mindre resurser till ett visst område, även om finansieringen sker med just de öronmärkta medlen.
Det har generellt satsats mycket på skolan under senare år. Klasserna har inte blivit större. Lärarnas roll har blivit tydligare och de har fått bättre lön. Stöket i klassrummet beror kanske inte på resursbrist, i alla fall inte bara på det.
Tänk om det är som insändarskribenten skrev (UNT 31/1), hon vars tre barn kom hem från skolan med huvudvärk nästan dagligen. Det kan vara skrik och bråk hela skoldagar, men när hon tar upp problemen med lärarna får hon ”luddiga svar tillbaka”. Skribenten undrar vad allt detta gör med eleverna. Hon ”funderar också på hur föräldrar till stökiga barn bemöter samtal från lärare när deras barn bråkar och stör”.
”Alla elever har rätt till lugn och ro i skolan”, enligt skollagen. Om någon stör för mycket ska den få ”hjälp för att kunna följa med i undervisningen”. Om det inte går ska eleven visas ut ur klassrummet och ta igen förlorad tid senare. Det här gäller i alla skolor överallt, basuneras det ut.
Men det gäller nästan ingenstans. Dels kanske för att skolan har nog med grova kränkningar, hot och rån, dels för att det är besvärligt att ta i problemet, med föräldrar som inte förstår. Och vart ska de stökiga eleverna ta vägen? Det är lättare att titta bort. Om några veckor är det lov igen.