Det fanns en tid, det är inte alls länge sedan, då tryggheten i Uppsala kunde bestämmas geografiskt, nästan ned på kvartersnivå. Polisen publicerade 2015 en lista över utsatta områden där Gottsunda kom med. Två år senare graderades stadsdelen upp till ”särskilt utsatt”, en etikett som kunde tas bort 2023.
Gottsunda 2017-2019: Bilar brann och unga män kunde samlas i hundratal, särskilt i området runt ”torget” vid infarten till Bandstolsvägen, som bestod av en pizzeria och några mindre butiker. Vid ett tillfälle, det var runt 19-tiden, befann sig också ett 50-tal män i gången mellan butikerna i Gottsunda centrum.
De cirklade långsamt runt varandra i en tät cirkel, hotfullt stirrande och märkligt nog med nästan identiska frisyrer, rakade i bak och på sidorna. Familjer med matkassar hukade och försökte att så snabbt som möjligt ta sig därifrån. En tydligare demonstration av gängkriminaliteten, vad den verkligen innebar i form av makt och rivalitet, är svår att tänka sig.
Livet pågick som vanligt vid den här tiden, i Valsätra liksom i stora delar av Gottsunda. Invånarna påmindes bryskt om otryggheten när tystnaden plötsligt bröts av skottsalvor, om någon försökte fly från sina mördare kring Bandstolsvägen och i stället sköts nere i Valsätraparken (vilket hände vid minst två tillfällen).
”Vi ska vara som en sovjetisk stridsvagn, bara köra på och inte stanna förrän vi är i Berlin”, sade polischefen Jale Poljarevius till Aftonbladet i ett smått berömt uttalande 2017. Arbetet med att punktmarkera och störa gängen gav också resultat, tillsammans med nationella åtgärder som Operation Rimfrost och framför allt också knäckandet av krypterade chattar som Encrochat.
Det fick självklart betydelse att många av Gottsundas gängmedlemmar dömts till fängelse i början av 2020-talet. Gränby var en annan stadsdel i Uppsala som parallellt gjorde en resa från otryggt (kring de så kallade författargatorna) till att bli tryggare. Polisen, kommunen, näringsidkare, alla hade bidragit till att Uppsala blivit en lugnare stad. Sedan kom Foxtrot och våldsvågen 2023.
Den nya otryggheten innebär förvisso trygg transport av matkassar, samt mindre oro för den som cyklar till fotbollsträningen i förorten. Men också risk för en explosion i porten när man kommer hem. Och betydligt ökad risk för förlupna kulor, när och var som helst i Uppsala. Eller ute på landet för den delen.
Den nya gängkriminaliteten innebär inte att sätta skräck i omgivningen, att visa upp sig med bilar, klockor och hotfullt beteende. Mordbeställningarna har digitaliserats och även i övrigt har fronten tvättats ren, till affärsverksamheter med många grenar, förutom mord och narkotika även till exempel välfärdsbrottslighet och bedrägerier.
”Utsatta områden” har kanske förlorat sin plats överst på den politiska agendan. Nedsättande begrepp som ”getton” eller ”no go-zoner” hörs inte längre. Men att bryta den etniska segregationen är lika viktigt som någonsin tidigare. I hopplöshet och utanförskap växer ilska och frustration och skapar den rekryteringsbas som den organiserade brottsligheten är helt beroende av.
Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) pekar i en ny rapport, Särskilt utsatta – sambandet mellan etnisk segregation och brottslighet (16/6) ut problemen och förslag till lösningar: ”Genom att kombinera en förnyelse av bostadsbeståndet med satsningar på lokal utbildning och arbetsmarknad … är det möjligt att göra dessa områden mer attraktiva”.
Långsiktigt och knepigt, inte lika bildligt som att köra tanks. Men ack så nödvändigt för att så småningom få trygga hem och frisersalonger.