Antalet anställda i den offentliga sektorn påminner till en del om börsen. Det går uppåt under stillhet, en här och en där. Tills det plötsligt rasar, med svarta rubriker som följd. Krav på nedskärningar och effektiviseringar, si och så många måste sluta. Akademiska sjukhuset i Uppsala är inget undantag.
Om man lade samman alla drakoniska besparingar och massuppsägningar på sjukhuset under 2000-talet skulle antalet anställda antagligen hamna på minus. Men eftersom det jobbar drygt 8 500 personer på Akademiska – 2 500 sjuksköterskor, 2 000 undersköterskor/biträden och cirka 1 500 läkare – har det alltså anställts en hel del personal mellan varven.
På tisdagen var det dags för stora rubriker igen. Regionen ska spara 700 miljoner kronor under 2025 vilket motsvarar 700 tjänster. Det stora sjukhuset kommer att få ta huvudansvaret som den dominerande regionala arbetsgivaren. Exakt hur man ska gå till väga är inte bestämt men till att börja med stoppas i princip alla nyrekryteringar, förutom för vissa kritiska tjänster (UNT 18/3).
Det kommer att påverka vården, enligt sjukhusledningen. Några varsel är inte aktuella, däremot kan ”arbetsuppgifter försvinna”, det kan ske strukturförändringar och introduceras ”helt nya arbetssätt”. ”Det är klart att det skapar en oro”, säger sjukhusdirektören Marianne van Rooijen. Men gör det verkligen det? Hon säger samtidigt att hon inte fått ett enda mejl sedan budskapet spridits till personalen. Det kommer förstås sådana, men ändå.
Sjukhusanställda är luttrade och avvaktar. De vet att det kommer 1 500 patienter i morgon också för att träffa en läkare, varav 220 akut, att 724 ska röntgas och 125 opereras samt att 28 500 analyser ska göras, bland mycket annat (ur En dag på Akademiska, sjukhusets hemsida). De kommer att behövas då, liksom dagen därpå.
När det inte går längre anställs nya medarbetare, i fjol runt 200, sedan börjar det om igen. Även brist på kontroll kan upplevas som en slags kontroll, en vardag för personalen på golvet. Direktiven uppifrån läggs åt sidan medan verksamheten fortsätter, på klinikerna och avdelningarna. Ett pass läggs till ett annat och visst är det bra att hyrpersonalen krympt och på vissa håll försvunnit helt.
Skattebetalare och patienter önskar sig dock något annat än att miljardinvesteringen Akademiska sjukhuset beter sig som en batteritillverkare i Västerbotten. Ett uns av kontroll vore på sin plats för 101 folkvalda regionpolitiker, för regionstyren som numera inte varar ens en mandatperiod. Är det för mycket begärt? Se, här kommer nästa patient!