Staden är ett krig mellan människa och maskin

Vad är en stad? En stad kan vara mycket. En stor tätort, visst, men också handelscentrum, kontorsplatser människor går ut ur för att äta lunch på uteserveringar en för kall aprildag, klubbens bas som dunkar i natten och morgonöppna bagerier. Staden som koncept är svårfångat, men till för att isolera sig från omvärlden är den inte. Vad vi gjort av våra städer det senaste seklet är att med berått mod göra dem mindre och mindre av vad städer ska vara. Det är dags att göra upp med bilhegemonin i Uppsala och i förlängningen hela Sveriges innerstäder.

Låt mig nämna att jag inte vill utrota bilen, denna fantastiska uppfinning som ökat människors autonomi enormt. Saken är den att uppfinningar har ett visst användningsområde. Idag uppmuntrar stadsplaneringen bilkörande korta sträckor i innerstaden och reserverar stora delar av våra gemensamma ytor åt bilars framfart och parkeringar. Det råder alltså en enorm asymmetri mellan bilar och människors nyttjandeområde på en plats som inte är menad att hålla människor ifrån varandra.

Under sommaren har UNT:s ledarsida propagerat för bland annat fler träd och uteserveringar i Uppsala, men möjligheterna som ges av färre bilvägar stannar inte där. Lägg därtill barns möjlighet att leka på gator utan risken att bli träffade av en 1,5tons mördarmaskin. Cykelvägar, pop-upmarknader, demonstrationer, helt enkelt förändringar som möjliggör för människor att leva sina liv – tillsammans. Att vara för en bilfri innerstad handlar alltså inte om att vara emot bilar, utan att önska sig en plats för människor.

Dessutom skulle reformen förbättra den deliberativa demokratin, alltså hur våra samtal kan leda till bättre politiska beslut. Det är kanske inte superkul att bli stoppad av en kommunpolitiker eller miljödemonstrant på vägen till Systembolaget en fredag efter jobbet, precis som att det kanske inte var jättekul för människorna på den Atenska marknaden att bli attackerade av Sokrates eviga frågor. Ändå är det viktigt att de samtalen sker om vi ska kunna förstå varandra och få demokratin att fungera. Varje dag är en valdag, använd rösten på hösten, vinter, sommar och vår. Vårt samhälle vilar på de oönskade mötena, på att utmanas av och utmana sina medmänniskor oftare än en septemberdag var fjärde år. Stadens centrum har varit demokratins dito sedan styrelseskickets födelse i stadsstaten Aten i antikens Grekland. Det är skönt att stänga ute omvärlden med det skyddande skal en bil är, men är det bort från människor du vill finns faktiskt en plats för dig att bo på, och den är inte en stad.

Uppsalas innerstad är liten och delar är redan avstängda för biltrafik, särskilt under sommaren. Att stänga av personbilstrafik i centrum skulle inte drastiskt försvåra bilisters vardag då det går snabbt att köra runt staden. Vad en liten förändring för de idag premierade bilarna skulle göra för oss alla i staden är däremot svårt att ens föreställa sig. Ingen är ju bilist hela tiden.

Det finns en bred majoritet i Uppsala kommun för att minska biltrafiken i centrala delar av staden, det är en bra början. Sommargågator i all ära, det är dags att sätta ned spaden på riktigt och bereda väg för en riktig stad. Stora Torget byggs redan om för att ge mer plats åt uteserveringar, torgmöten och fotgängare. Låt resterande delar av staden följa efter.

En stad kan vara mycket. Låt oss göra vårt underbara Uppsala till mer än vad hon redan är. Det är onödigt att vika plats för vattenskotrar i Saharaöknen, eller för glass i ugnen. Staden är kommersens, festens, demonstrationernas och mötenas plats. Låt oss återta den.