Med ett år kvar till valrörelsen blåser hård motvind för Moderaterna. De senaste veckorna har (m)ardrömsmätningarna avlöst varandra.
I opinionsundersökningarna backar Moderaterna och samlar i de allra flesta mätningarna mindre väljarstöd än Sverigedemokraterna. Kostymen som Sveriges tredje största parti skaver rejält. Därför var det en lättnad för M att partiet blev större än SD – om än på marginalen – i SCB:s stora partisympatiundersökning igår.
Sakta men säkert växer majoriteten av väljare som föredrar oppositionen. Socialdemokraterna vinner väljare från Tidöpartierna och Centerpartiet. Och Kristerssons viktigaste kort – att han har ett tydligt block – blir svagare för varje dag som Liberalerna ligger en bra bit under riksdagsspärren, Kristdemokraterna trampar vatten och SD villkorar sitt stöd med att få sitta i regeringen.
I förtroendemätningarna fortsätter Ulf Kristersson att underprestera, långt under Magdalena Anderssons höga siffror.
Särskilt förnedrande var DN/Ipsos undersökning om vad väljarna tycker om partiledarna Ulf Kristersson, Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson (DN 3/6). Av fem frågor där de svarande värderade vem av de tre partiledarna som var bäst på något kom Kristersson aldrig först. På tre av fem frågor fick han sämst resultat.
Som om det inte räckte, slog också en annan siffra ner som en bomb hos Moderaterna: Nästan lika många av Tidöpartiernas väljare föredrar Jimmie Åkesson som statsminister, som Ulf Kristersson (SR 28/5).
Läget har lett till att M gör allt fler desperata utspel.
Senare samma dag som den sistnämnda mätningen kom ut, krävde Moderaternas partisekreterare Karin Enström att Magdalena Andersson skulle avgå som partiledare för S. Ett illa dolt försök till fokusförflyttning, som i stället har lett till att blickarna riktats mot Moderaternas pressade situation.
Den här veckan kallade finansminister Elisabeth Svantesson (M) till pressträff i riksdagen. Den berörde inte tullkaoset, arbetslösheten eller statlig finansiering av kärnkraft. I stället presenterade hon icke-nyheten att hon inte gillar Socialdemokraternas politik.
Moderaterna verkar ha panik – med rätta. De vill till varje pris undvika att bli mindre än SD också nästa mandatperiod. Det kan bli svårt om både KD och L behöver moderata stödröster. Att Ulf Kristersson verkar vara ett sänke hjälper knappast. Och när lokala partitoppar börjar oroa sig för sina valresultat för att partiet ser ut att backa nationellt, slipas de långa knivarna.
En gammal sanning är att man inte avsätter en partiledare som är statsminister. Vi får se om den omprövas.