Det är oroliga tider och det har precis fattat beslut om att Sverige ska låna svindlande 300 miljarder till att rusta upp försvaret. Förr eller senare måste det betalas tillbaka och då behövs det ett effektivt skattesystem.
Ungefär så resonerade ekonomen och författaren Klas Eklund vid ett seminarium i Almedalen om behovet av en ny skattereform. Om man måste höja skatterna, måste man vara säker på att det blir så effektivt som möjligt och att det inte försämrar svensk ekonomi med byråkrati och regelkrångel.
Det har gått drygt 30 år sedan det som kom att kallas århundradets skattereform genomfördes. Ett enklare och mer överskådligt skattesystem skulle skapas. De högsta marginalskatterna skulle bort och systemets legitimitet öka. Ingen skulle betala mer än 50 procent i inkomstskatt, men genom att bredda skattebaserna skulle inte skatteintäkterna minska.
För att vara århundradets skattereform blev den förvånansvärt kortlivad. Marginalskatterna har höjts och det som var tänkt att vara transparent och enkelt har blivit oöverskådligt och svårbegripligt.
Detta var samtliga paneldeltagare i Almedalen överens om. Utöver Klas Eklund deltog professor Daniel Waldenström och Klas Tikkanen från riskkapitalbolaget Nordic Capital.
Särskilt Eklund och Waldenström var också i stora drag överens om vad som borde vara huvuddragen i en sådan skattereform, något de också utvecklar i varsitt kapitel i den nyligen utgivna boken Experternas guide till skattegalaxen – tolv röster om behovet av en skattereform.
Förenkla och förtydliga, kan man sammanfatta idéerna som. Sänk skatten på arbete – kanske till och med slopa statsskatten helt – samtidigt som man skrotar rot- och rutavdragen. I dag är marginalskatten så hög att man tar vägen över allehanda avdrag och fåmansbolag för att få ner den totala skatten.
Det skulle också vara möjligt att skifta beskattning från arbete till en enhetlig moms och en på något sätt återinförd fastighetsskatt. Även dessa åtgärder handlar om att beskattningen ska vara enkel, lägre på arbetsinkomster än i dag, men samtidigt uppfattas som rättvis. Och så ska den så klart vara effektiv.
De många undantagen i dagens skattelagstiftning innebär nämligen inte bara att olika beteenden snedvrids på ett sätt som minskar tillväxt och hämmar sysselsättningen. De är också kostnadsdrivande eftersom de kontrolleras och administreras. Med ett rakare och enklare skattesystem behövs inte detta.
Fördelen med detta är uppenbar: med ett effektivare skattesystem kan samma skattetryck ge högre skatteintäkter. Det vill säga, de där skattehöjningarna som sägs krävas för att finansiera en upprustning av försvaret och en ökad satsning på välfärden kanske inte alls är nödvändiga.
Med den utgångspunkten är det svårförståeligt att frågan slarvats bort både av denna och föregående regering. I Januariöverenskommelsen som ingicks mellan S-MP-regeringen och C och L fanns kravet på att utreda en skattereform med, men det rann ut i sanden. I Tidöavtalet nämns det inte alls. Regeringen har i stället fokuserat på ytterligare avdrag.
Gissningsvis gör man analysen att detta inte är någonting som väljarna bryr sig om. Men det är ett felslut. Man låser sig vid det tekniska och svårgreppbara begreppet skattereform, utan att se att vad det egentligen innebär är sänkt inkomstskatt för många hårt arbetande invånare. Och det skulle garanterat gå hem – särskilt om det kan göras samtidigt som man satsar på försvar och välfärd.
Så om nu århundradets skattereform är död och begraven är det kanske dags för årtusendets.