I Sverige gillar vi ordning och reda. Vi gillar system som Àr förutsÀgbara och regelstyrda. Det har gjort att vi över tid varit vÀldigt ihÀrdiga i att standardisera. Allt frÄn hur hög en ideal-diskbÀnk ska vara till hur lönesÀttningen pÄ en arbetsplats ska se ut.
Den hÀr likriktningsivern blir tydlig dÄ och dÄ. Ibland fÄr man se vad som hÀnder nÀr fritÀnkare vill gÄ utanför boxen. Ett konkret exempel pÄ detta har vi nyligen kunnat lÀsa om i UNT. Specialistsjuksköterskan David ansökte nyligen till sin arbetsgivare om nÄgot mycket ovanligt, att sÀnka sin egen lön.
Man skulle ju kunna tÀnka sig att ledningen pÄ Akademiska sjukhuset hade regerat positivt pÄ det hÀr initiativet, budgeten gÄr ju trots allt med stora underskott och varje sparad krona rÀknas. Men nej, Davids ansökan sköts ner.
Motiveringen till detta frĂ„n sjukhusets sida var enligt David att âlön mĂ„ste sĂ€ttas pĂ„ objektiva kriterier och inte fĂ„r involvera nĂ„got tyckandeâ. Att bevara systemet var viktigare Ă€n att göra situationen bĂ€ttre för alla inblandade parter.
SÄ hÀr ser det ofta ut pÄ arbetsmarknaden. MÀnniskors vilja att bestÀmma över sina egna arbetsliv prioriteras ner till förmÄn för stelbent byrÄkrati och lagstiftning.
Det Àr inte bara lönebildningen som Àr stel pÄ mÄnga arbetsplatser. Osunda turordningsregler, för höga ersÀttningsnivÄer vid lÄngvarig arbetslöshet, detaljreglerande lagstiftning som avgör nÀr och hur man fÄr jobba, ett anstÀllningsskydd som gör det vÀldigt svÄrt att sÀga upp medarbetare. Allt detta bidrar till en mindre levande arbetsmarknad med högre trösklar in för de som stÄr utanför den.
I grund och botten Àr det kanske lÀtt att förstÄ varför den hÀr typen av lagar och regler kommer till. Man vill helt enkelt sÀkerstÀlla att allt gÄr rÀtt till och att alla blir lika behandlade, intentionen Àr mycket god. Men de fÄr ocksÄ oönskade konsekvenser, de gör svensk arbetsmarknad stel och fyrkantig.
Att arbetsmarknaden ser ut sÄ hÀr har inte bara konsekvenser för den enskilde utan Àven för företag och hela ekonomin. Det blir svÄrare att hitta arbetskraft och att anstÀlla nÄgon innebÀr en större risk eftersom det blir svÄrare att sÀga upp.
Ska vi fÄ snurr pÄ ekonomin mÄste det vara billigare och enklare att anstÀlla och sjÀlvklart ska det vara arbetsgivaren och den anstÀllde som tillsammans kommer överens om vilken lön hen ska ha.