Fram till för tio Ă„r sedan hade bostadsfrĂ„gan i det vĂ€xande Uppsala i grunden ett svar: förtĂ€tning. Ingen ville upprepa misstagen med miljonprogrammet, inte heller den senare utbyggnaden av SĂ€vja och Stenhagen, omrĂ„den med blandad bebyggelse som i sig kunde verka attraktiva, om det inte vore för avstĂ„ndet till stan. Ăn i dag brottas dessa tvĂ„ stadsdelar med socioekonomisk utsatthet, problem som kommer och gĂ„r i vĂ„gor.
FörtÀtningen har i det stora hela gÄtt ut pÄ att bebygga industritomter och annan mark som legat för nÀra citykÀrnan i förhÄllande till stadens storlek. Marken har gradvis blivit för attraktiv för att inte hysa bostÀder. En niohÄls golfbana blev till RosendalsomrÄdet, och sÄ vidare. Företagen har kompenserats med ny mark nÀr E 4 flyttade österut för snart 20 Är sedan.
Ibland blev det för tÀtt och för högt. FörtÀtning Àr komplicerat och mÄste ta hÀnsyn till bÄde attraktivitet och risken för översvÀmningar som kommer med alltför mycket asfalt och betong. I det stora hela har man ÀndÄ lyckats behÄlla gröna strÄk i Uppsala, ibland tack vare mangling i samrÄd med medborgarna och i politiken. Den hÀr sortens förtÀtning fortsÀtter ocksÄ, som med ett nytt omrÄde mitt emot moskén dÀr det finns affÀrslokaler i dag (UNT 14/1).
FyrspĂ„rsavtalet med staten undertecknades 2017. NĂ€r 33 000 bostĂ€der skulle skakas fram pĂ„ 30 Ă„r dög det inte lĂ€ngre med bara âsmĂ„skvĂ€ttarâ, max nĂ„gra hundra bostĂ€der. Dessutom började de mer uppenbara centrala lĂ€gena som kunde bebyggas helt naturligt att sina. NĂ„got radikalt mĂ„ste göras och planerna pĂ„ Sydöstra staden tog form, hela 21 500 bostĂ€der i ett band norr om Lunsen, knutet till den kommande stationen i Bergsbrunna.
I den fördjupade översiktsplanen talas om en âsocialt varierad stadsmiljöâ, bostĂ€der "med olika kostnader och upplĂ„telseformerâ, âstort utbud av kommersiella och kulturella aktiviteterâ samt âgröna parker och större strĂ„k av sparad naturâ. Det pĂ„minner inte sĂ„ lite om ett omrĂ„de som redan Ă€r under utbyggnad, nĂ€mligen Rosendal.
Det pĂ„minner ocksĂ„ om intentionerna med Stenhagen vid 1990-talets början. Det blev inte sĂ„ lyckat och villorna i den vĂ€stra delen ledde mest till en knivskarp grĂ€ns inom stadsdelen. Om Sydöstra staden lyckas bĂ€ttre med variationen Ă„terstĂ„r problemet som skiljer bĂ„de Stenhagen och den kommande stadsdelen frĂ„n Rosendal â avstĂ„ndet till city, bĂ„de i kilometer och med barriĂ€rer av stora trafikleder.
Varför skulle Sydöstra staden lyckas bÀttre Àn Stenhagen? En förmildrande omstÀndighet Àr definitivt stationen och den kommande pendlingsmöjligheten till Arlanda och Stockholm. PÄ den negativa sidan finns sÄ klart storleken. Med svindlande 48 000 invÄnare skulle stadsdelen bli ganska exakt tio gÄnger större Àn dagens Rosendal och Stenhagen. En helt ny stad tar form och det Àr nÀrmast omöjligt att förestÀlla sig dess karaktÀr, oavsett de vackra orden i planen.
BostÀderna kommer in i den ganska hÀtska debatten om spÄrvÀgen som började byggas i somras. För vem Àr det man bygger? Uppsalas invÄnarantal pekar inte lÀngre mot 350 000 Är 2050. Kanske Àr kommunens senaste prognos (318 000, maj 2024) ocksÄ för optimistisk?
Konjunkturen Ă€r fortsatt svag och exempelvis Centerpartiet anser att alla planer ska âbromsas upp för att vĂ€nta in en ökad efterfrĂ„gan pĂ„ bostĂ€derâ (UNT 9/1). Och ja, Ă„tminstone vore det vettigt att ta foten frĂ„n gasen innan det Ă€r för sent. Vid Lunsen vĂ€ntar varken ett âmiljonprogramâ eller ett âStenhagenâ, snarare nĂ„gonting helt okĂ€nt. Som det ser ut i dag Ă€r det inte ens sĂ€kert att det gĂ„r att sĂ€lja 200 lĂ€genheter vid VattholmavĂ€gen och moskĂ©n om nĂ„gra Ă„r.