Vore det absurt om vi lÀste samma saker i skolan allihop?
Det ligger nÄgot i att ha lÀst samma saker. I grundskolan Àr det sÄ det gÄr till, i alla fall i det egna klassrummet, och pÄ den egna skolan. I nya klasser pÄ gymnasiet mÀrks det att andra högstadieskolor hade prioriterat annorlunda och svensklÀrare stÀlls inför uppgiften att samla ihop klassen trots vitt skilda referensramar.
FörÀldrars utbildningsnivÄ pÄverkar vilka betyg elever söker till gymnasiet med, och sÄledes vilken skola de kommer in pÄ. Att inte kunna mer Àn sina förÀldrar Àr inget problem för de elever som fÄr toppbetyg bara genom att inte kunna mindre. Avsaknaden av en litteraturkanon i den svenska skolan slÄr bara mot de elever som inte kommer frÄn studievana hem, utan förÀldrar med en svensk universitetsexamen eller tvÄ.
Debatten blossar upp med nĂ„gra Ă„rs mellanrum. Danmark upprĂ€ttade ett nationellt kanon 2006, de flesta europeiska lĂ€nder har en litteraturlista över betydelsefulla verk. Sverige Ă€r inte ett av dem. Ăr debatten om kulturkriget sĂ„ dominant att vi inte klarar av att nĂ€mna svensk kultur utan att grĂ€va fram skyttegravarna om dess godhet eller ondska? Kanske borde vi bara acceptera att den de facto existerar. Pelle Svanslös-statyn i StadstrĂ€dgĂ„rden stĂ„r dĂ€r den stĂ„r, och vissa som ser den drar pĂ„ munnen Ă„t tanken pĂ„ att nĂ„gon som trĂ€nar pĂ„ Studenternas IP kanske har spikskor med spikarna inĂ„t. Andra ser en kissekatt.
Skulle det gĂ„ att fĂ„ ihop en litteraturlista för svensk skolgĂ„ng? Isak Skogstad var positiv till det lĂ„ngt innan han blev skolpolitisk talesperson för Liberalerna, och oppositionsborgarrĂ„det i Stockholm, tidigare gymnasie- och kunskapslyftministern Aida HadĆŸialiÄ (S) tog stĂ€llning för det danska systemet 2020. Ebba Busch tappade kanonkulan pĂ„ sin egen fot nĂ€r hon i Aktuellt 2017 sade sig vilja införa en litteraturlista i svensk skola, och dĂ€refter kuggade tre av tre frĂ„gor om Selma Lagerlöf, August Strindberg och Klas Ăstergren.
Busch gjordes till Ätlöje för den dÀr intervjun, men borde inte det faktum att en svensk partiledare inte vet vem som har skrivit Gösta Berlings saga vara ett tydligt tecken pÄ att en kulturkanon behövs, och har behövts de senaste trettio Ären, minst?
Om skolan inte upprĂ€ttar gemensamma ramar tillĂ„ter vi att lĂ€svanor Ă€r nĂ„got eleven fĂ„r med sig hemifrĂ„n, Ă€ven nĂ€r dessa vanor Ă€r ovanor. Visst Ă€r det bra för Vita Rosen nĂ€r Eva-Lotta, Anders och Kalle kan tala rövarsprĂ„ket utan att Sixten förstĂ„r â men hur kul Ă€r det att vara Sixten?