Stackars Little Jinder som fick ta ett vanligt arbete

Vem skulle inte vilja fÄ pengar utan att jobba?

Little Jinder beklagar sig över att som kulturarbetare ha behövt tacka ja till ett jobb.

Little Jinder beklagar sig över att som kulturarbetare ha behövt tacka ja till ett jobb.

Foto: Claudio Bresciani

Ledarkrönika2024-01-07 05:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Popartisten och lĂ„tskrivaren Josefine Jinder – Little Jinder – skrev i veckan en kulturessĂ€ om hur förjĂ€vligt det Ă€r att behöva ta ett vanligt jobb som kulturarbetare (Expressen, 3/1). Hon tog ett jobb utanför musiken för att kĂ€nna sig fri men kom i stĂ€llet att kĂ€nna sig "misslyckad". 

Jinder beklagar sig över att man mĂ„ste vara "business minded", "horig" och kompromisskramande för att klara sig ekonomiskt som kulturutövare, att kulturutövare förvandlas "till reklampelare och clowner". I stĂ€llet vill hon slĂ„ ett slag för "idealismen" och rĂ€tten att fortsĂ€tta leva det som "töntar och fyrkanter" kallar ett ”flummigt liv”. Det borde enligt henne helt enkelt vara "en mĂ€nsklig rĂ€ttighet" att leva som kulturutövare.

Att som Jinder ha hamnat "vid ett skrivbord i ett grĂ„tt kontorslandskap med panoramafönster” i Stockholm, utan att begripa vad hon ens gör dĂ€r, lĂ„ter visserligen inte som en fulltrĂ€ff. Inte heller att hon behövt gĂ„ i terapi för nĂ€mnda skrivbordsjobb. Men om nu Jinder och andra kulturarbetare ska fĂ„ Ă€gna dagarna Ă„t vad de egentligen vill, varför inte alla andra? 

Varför inte Ă€ven alla "töntar och fyrkanter" som tillbringar tid pĂ„ sina "töntiga" jobb? Inte för att det Ă€r hysteriskt roligt. Men för att man vill försörja sig, kanske sĂ„ smĂ„ningom fĂ„ ett bĂ€ttre jobb, för att inte ligga andra till last, för att "trĂ„kiga" sysslor Ă€r viktiga. 

Farshid Jalalvand, mikrobiolog som ibland skriver för Dagens Nyheter, kommenterade Jinders text med att det Ă€r "udda" nĂ€r personer som uppenbart vill njuta av civilisationens frukter sjĂ€lva inte vill bidra till dess uppehĂ„llande. Han twittrande trĂ€ffande att "De tror antingen att elen kommer magiskt till deras hem, att vatten- och avloppssystem sköts av feer, att maten i affĂ€ren spontanalstras av sig sjĂ€lv, eller att alla personer som utför jobben som ser till att dessa saker uppstĂ„r ÄLSKAR sina jobb". 

SĂ„ Ă€r det förstĂ„s inte. Men folk kĂ€mpar pĂ„, och Ă€gnar sig Ă„t sina favoritsysslor efter arbetstid. 

ÄndĂ„ Ă€r Jinders tanke varken unik eller ny. En bra sak som den gamla borgerliga alliansregeringen gjorde var att 2010 pĂ„börja en utfasning av de sĂ„ kallade konstnĂ€rslönerna. Med det gamla systemet frĂ„n 1970-talet har utvalda kulturarbetare fĂ„tt lön livet ut, vad de Ă€n har gjort. För nĂ„gra Ă„r sedan visade en granskning av SVT:s Kulturnyheterna att ett 100-tal personer fortfarande har rĂ€tt till stödet. DĂ„ visade det sig Ă€ven att det finns framgĂ„ngsrika konstskapare som tar del av statlig inkomstgaranti – konstnĂ€rslön – samtidigt som de fĂ„r ut stora vinster genom sina företag (SVT, 17/6 2020). 

Pengar som successivt frigörs frÄn systemet ska gÄ till pensionsgrundande lÄngtidsstipendier för konstnÀrer, vilket Àr betydligt mer rÀttvist Àn att en grupp "utvalda" ges lön oavsett vad de Àgnar sig Ät eller om de ens behöver bidraget.

Kritiken mot alliansregeringen som ville avveckla konstnÀrslönerna var dock hÄrd nÀr det begav sig. Leif Pagrotsky (S), som hade varit kulturminister, menade att det vÀckte "obehagliga associationer". I tidningarna rasade skribenter om "nyliberalism". Jan Myrdal, som fick konstnÀrslön, hade förklarat att "inkomstgarantin gör det möjligt att göra ett helt olönsamt arbete".

Det lÄter jÀttetrevligt. Men vem skulle inte drömma om att fÄ lön för att bara göra lustfyllda saker?

Farshid Jalalavand igen: "Newsflash: halva landet tycker det Àr jobbigt att gÄ till jobbet." En sjÀlvklarhet, för alla utom kulturarbetare med fast blick pÄ den egna naveln.