En tonårsflicka sups medvetslös, blir gruppvåldtagen och får en krycka uppkörd i underlivet. En berusad 14-åring träffar några bekanta på tunnelbanan och blir indragen i ett garage där hon, hånas och våldtas. En ung kvinna kommer in till sjukhuset med allvarliga skador i underlivet.
Ett rättssystem som bemöter dessa kvinnor med ifrågasättanden och förakt. Du hade ju druckit? Du följde ju med frivilligt? Hur skulle pojkarna veta att du inte ville ha en krycka i slidan? Varför hade du kort kjol om du inte ville ha sex? Du har ju haft sex med honom förut? Du skrek ju inte tillräckligt högt!
Det är 20 år sedan journalisten och författaren Katarina Wennstams ”Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt” slog ned som en bomb i den svenska samhällsdebatten. I boken skildras grova våldtäktsmål där offren, inte gärningsmännen, skuldbelades. Wennstam satte ljuset på det orimliga som pågick i svenska rättssalar.
Trots att det är irrelevant när ett våldtäktsoffer blev av med oskulden, hur ofta hon (det är oftast en hon) har sex eller hur hon var klädd var det frågor som dök upp under förhör. Likaså blev det tydligt att lagen var skriven på ett sätt som i princip gjorde det omöjligt att våldta någon som var full eller medvetslös. Mycket tack vare ”Flickan och skulden” och den efterföljande debatten har sexualbrottslagstiftningen idag skärpts i flera steg. Attityden mot våldtäktsoffer under rättegångar är för det mesta en helt annan. Dock inte alltid.
Nyligen friade Svea hovrätt en man från Sigtuna som tidigare dömts våldtäkt eftersom rätten anser att det inte är säkert att mannen - som var påverkad - insåg att kvinnan inte ville bli fasthållen och ha aggressivt, våldsamt sex som gjorde så ont att hon skrek av smärta. Rätten anser också att det inte är klarlagt att mannen hade ett uppsåt att våldta kvinnan.
Kvinnans berättelse stöds i sin tur av vittnesuppgifter från personer som träffat henne strax efter övergreppet. Hennes skador är rättsmedicinskt dokumenterade och stämmer överens med den berättelse hon givit. Hon bedöms som trovärdig. Ändå frikänns mannen. Det borde inte vara möjligt. Men uppenbarligen kan våldtäktsmän fortfarande komma undan genom att skylla på att de ”inte förstod”? Det är dags att täppa till den typen av misogyna kryphål i sexualbrottslagstiftningen en gång för alla.
Har offret dokumenterade skador, det finns vittnen som stöder hennes berättelse och hon bedöms som trovärdig bör våldtäktsmannen straffas. Även den som är full har ansvar för vad han utsätter andra för och den vuxna människa som påstår att hen inte vet vad det betyder när en annan människa skriker av smärta ljuger. Så enkelt är det.