Fem studenter skulle en varm höstkväll för två år sedan återskapa ett uppländskt kulturarv. Först behövde vi hitta en burk som tillräckligt liknade en gammal mjölktunna.
Det vi försökte baka var Upplandskubb. Ett bröd som sedan i fredags räknas som ett svenskt kulturarv enligt Institutionen för språk och fornminnen (Isof). Det handlar inte om en torr mandelbakelse eller en utomhuslek – det handlar om ett uppländskt bröd.
Upplandskubben är ett sött cylindriskt rågbröd som bakas i vattenbad. Till bakningen används det som traditionellt fanns på gårdarna. De vanliga mjölktunnorna användes som form och sedan gräddade man brödet i en gryta med kokande vatten.
Man kan tänka sig kubben som ett exempel på äkta svensk matkultur, från tiden innan det standardiserande folkhemmet prackade på oss färdigbakade limpor. Det är just sådant som nationalister säger sig värna, tillsammans med folkdräkter, midsommar och folkvisor.
Den beskrivningen är dock inte helt sann. I höstas frågade jag företrädarna för föreningen Upplandskubbens vänner om bakgrunden till deras engagemang. När jag frågade dem om inspiration lyfte de inte bara fram minnen av det bröd som bakades på uppländska gårdar utan främst den Upplandskubb som bakades industriellt på Lilla Essingen i Stockholm.
Att Upplandskubben har en historia som både bygger på gårdar och industriella bagerier gör den lika lite falsk som luciafiranden blir falska av att det moderna luciatåget inte ens är hundra år gammalt. När det gäller kulturarv borde mottot vara ”fake it ’til you make it”.
De nationalister som föreställer sig att allt de värderar kommer från idylliska röda stugor med vita knutar har såklart svårt att acceptera det. Det är detta blinda romantiserande som gör att ytterhögern aldrig kommer att lyckas göra kulturarvet till sitt.
Edward Blom satte ord på ytterhögerns bristande kulturella engagemang när han tidigare i år (SvD, 25/1) frågade sig om man kan föreställa sig ”Jimmie Åkesson sätta på sig en tweedkavaj och knyta en fluga och sen gå ut och dricka punsch med några kamrater?”
Svaret är uppenbart nej. Det är engagerade medlemmar i Upplandskubbens vänner, i olika hembygdsföreningar och facebookgrupper för exempelvis folkdräktsintresserade som upprätthåller vårt kulturarv.
Det var de som möjliggjorde för mig och mina vänner att googla fram ett recept på Upplandskubb. Det är inte tack vare Sverigedemokraterna eller någon annan politisk rörelse som försöker genomdriva en konservativ revolution.
Jag tackar Isof för upphöjandet av Upplandskubben till kulturarv, men om man verkligen vill hålla kulturarvet levande är det inte upptagande till en lista på en myndighet som krävs, utan stöd till duktiga föreningsaktiva.