Vanliga bussar, trĂ„dbussar eller avancerade busstrafiksystem? Eller olika spĂ„ralternativ â vanliga spĂ„rvagnar, automatbana eller spĂ„rtaxi? Det vĂ€xande Uppsala söker efter den perfekta kollektivtrafiken, som Ă€r billig, miljövĂ€nlig och som kan transportera mĂ€ngder av mĂ€nniskor. FrĂ„gan Ă€r om den finns, och hur mycket det kostar att hela tiden skjuta upp beslutet.
För runt 30 Är sedan var vi nÄgra som Äkte den nya Docklands Light Railway (DLR), ned mot floden Themsen i östra London (invigd 1987). Med jÀmna mellanrum tittade vi fram emot fronten pÄ tÄget, log och skakade misstroget pÄ huvudet. DÀr fanns ingen som körde! Framtiden hade kommit, tack och hej till bussar och tunnelbana? Nej, sÄ blev det inte, men DLR har ÀndÄ utvecklats sedan dess, med drygt tre mil rÀls och 40 stationer i dag.
Liknande exempel finns runt om i Europa, och inte bara i storstÀder. Man prövar sig fram med olika trafikslag, bussar och spÄrtrafik, och försöker koppla ihop systemen efter hand, hellre Àn att vÀnta pÄ den optimala lösningen.
Ett oenigt Uppsala kommunfullmÀktige ska alltsÄ om ett Är bestÀmma sig om det Àr spÄrvagnar eller BRT-bussar (Bus Rapid Transfer) som ska trafikera de nya linjerna mellan Bergsbrunna, Gottsunda och Resecentrum. Det har varit nÀra ett antal gÄnger förut, i en diskussion som pÄgÄtt i 30 Är.
1930- och 40-talet var spÄrvagnens tid i Uppsala, med fem linjer och ett toppmodernt system. Granebergsvagnen nÄdde en hastighet pÄ 80 kilometer i timmen, vilket gjorde andra stÀder gröna av avund. Men en brand i spÄrvagnsstallarna 1945, och tillgÄng pÄ billig diesel efter kriget gjorde att bussen tog över. Stadsbussarna hade sin topp under 1970- och 80-talet med 200 resor per invÄnare och Är. Sedan kom 90-talskrisen, intresset avtog och velandet började.
En automatbana, av liknande typ som Londons DLR, diskuterades fram och tillbaka pÄ 1990-talet. Fördelarna var mÄnga, det var miljövÀnligt och turtÀtt, men man fastnade ofta i tekniska detaljer om banorna, vagnarna och sampelet med övrig trafik. I januari 1998 skrinlades planerna definitivt.
Vartefter att Uppsala vÀxt pÄ 2000-talet har behovet av ett nytt kollektivtrafiktrafiksystem blivit mer akut. Delvis handlar det om att Ätervinna kollektivtrafiken som ett alternativ för cyklande och bilÄkande Uppsalabor. Antalet kollektivresor per invÄnare Àr nere i en tredjedel av 1980-talets volym.
SpÄrtaxi var aldrig ett heltÀckande alternativ, mer ett komplement mellan stadskÀrnan, sjukhuset och universitetet. Men trots att det placerades en testbana i Uppsala, vid Grindstugan 2006-2013, bemöttes de omkringglidande Àggen med misstÀnksamhet. Kan det vara nÄgot det dÀr? Passar kanske bÀttre pÄ Gröna Lund?
Samma misstÀnksamhet finns i dag angÄende spÄrvagnar och BRT-bussar, i olika lÀger. I samband med översiktsplanen 2010 presenterade Trivector i september 2009 en förstudie, Framtidens kollektivtrafik i Uppsala. Alternativen har smalnats av till BRT och spÄrvagn och i vintras meddelade företaget att man förordar spÄrvÀgslösning i Uppsala. Men M, KD, C och SD har redan sagt nej. Det blir för dyrt, Àr huvudargumentet.
Redan 2022 kan det finnas en politisk majoritet mot spÄrvagnar i Uppsala. Med perspektivet 2050 mÄste det viktiga vara att Uppsala fÄr en fungerande kollektivtrafik, innan invÄnarna helt glömt bort hur man fÀrdas tillsammans. Systemet kan uppdateras under 30- och 40-talet. Samtliga Ätta partier bör genast lista fördelarna med det kollektivtrafikslag de ogillar sÄ mycket, sÀtta sig ned tillsammans, och sÀtta ned foten.