Inte ens sin egen hårtrimmer fick de använda. Eller dela på en allmän trimmer. Eller få håret klippt av en besökande frisör. Häktet i Uppsala har fått kritik från JO för att de intagna inte har några möjligheter att klippa sig.
Det är vanligt att ha en medmänsklig attityd till brottslingar. Självklart ska de kunna leva ett värdigt liv, brukar det låta. Ja, förutom terrorister och gängkriminella då. Även andra som begår våldsbrott, sexualbrott eller dåliga brott i största allmänhet får mindre sympati av allmänheten. Det är enkelt att snabbt landa i att nästan inga kriminella förtjänar sympati, än mindre en ny frisyr.
Häktet angav flera skäl till att de intagna inte fick klippa sig. Dels ekonomi, dels risker kring smitta och ordning. Men det här borde ses i ett politiskt sammanhang där politiker som Maria Rosander (SD) raljerar om att kriminella får saft och bullar (UNT debatt 14/1). Eller där regeringen utreder att hyra fängelseplatser utomlands och därmed göra det svårt för dömda att få träffa anhöriga.
Man måste komma ihåg att intagna på häktet ännu inte är dömda. I lagens ögon är de att betrakta som oskyldiga. Att låsa in den som ännu inte är dömd är en grov men ibland nödvändig åtgärd. Frågan är när man anses inte längre förtjäna en ny frisyr. När man döms? Eller redan innan domen faller?
Syftet med häkten och fängelser ska vara att på olika sätt skydda samhället från brottslighet, inte att göra verklighet av hämndfantasier mot brottslingar. Det är nog få som blir sugna på att bli häktade bara för att man kan få ta med sig en hårtrimmer in på häktet.
Man kan fråga sig hur viktigt det är att få klippa sig. Man kan även tycka att det är oviktigt att klia sig på näsan. Men pröva att ha händerna bakbundna upp till nio månader, det vill säga så länge som en häktning får pågå, så kommer det där kliandet att verka angeläget. Hur nödvändiga enkla bekvämligheter är blir uppenbart först när möjligheten till dem tas bort.
Även den som inte bryr sig om den häktades eller den dömdas värdighet har skäl att bry sig om rehabilitering. Att brottslingar kan komma tillbaka till ett normalt liv är viktigt för ekonomin, men även för att minska risken för vidare brottslighet. Kriminalvården själv pekar på hur viktig en stödjande miljö är för att klara av att rehabiliteras.
Respekt för de intagna är alltså både en fråga om medmänsklighet och om samhällsnytta.
Det är viktigt att farliga brottslingar låses in, både innan och efter de är dömda. Men det är lika viktigt att politiken inte glömmer bort den rehabiliterande delen av kriminalpolitiken. Där är intagnas värdighet viktig. De som sitter häktade i Uppsala måste ibland få lite saft och bullar – och möjligheten att klippa sig. Det kommer ändå inte att vara kul att sitta inlåst.