Uppsala studentkår oroas över bristen på studentbostäder.
Det blev till slut ett korridorsrum på Sernanders väg i Flogsta. Det drog kallt från fönstret, sängen som ingick vann inga komfortpriser och det gick väl så där med renhållningen i det gemensamma köket. Men jag älskade det.
Vägen dit var inte spikrak. Ködagarna var alldeles för få och jag hänvisades till att kolla igenom annonser för andrahandsboende på anslagstavlan hos studentkårens bostadsjour när jag kom till Uppsala. Det blev först en termin som inneboende, med strikta order om att enbart använda den slitna mikrovågsugnen för matlagning.
Det är när jag ser att Uppsala studentkår nu varnar för att många av dem som antagits för studier i staden riskerar att stå utan bostad när undervisningen drar i gång, som jag påminns om min egen tidiga bostads-”karriär”.
Bakgrunden, den här gången, är att rekordmånga studenter antagits till en högskole- eller universitetsutbildning. Vid Uppsala universitet har antalet antagna ökat med 6,2 procent. Uppsala studentkår oroar sig över att detta leder till att många nyantagna studenter kommer att stå utan bostad vid terminsstart:
”Det är kul att allt fler söker sig hit. Vi är däremot kritiska till den obalans som finns, där allt fler antas samtidigt som det inte finns tillräckligt med bostäder”, säger kårens ordförande Elsa Ewert till SVT Uppsala (23/8).
Utan att vare sig förringa den oro som uttrycks av Ewert eller den ångest man kan känna när man kommit in på en utbildning utan att ha boendet löst: det här är vare sig första eller sista gången som studenter kommer att sakna bostad vid terminens början. Det var så för mig för drygt 20 år sedan och det kommer säkert att vara detsamma om ytterligare 20 år. Uppsala kommer att fortsätta vara en populär studieort och bostadsbristen vid terminsstart kommer att bestå.
Det är nämligen varken möjligt eller önskvärt att bygga i kapp bristen. Fler bostäder måste förstås byggas – och byggs – i takt med att Uppsala växer. Däremot är det inte rimligt att försöka dimensionera tillgången på studentbostäder efter studentanhopningarna varje hösttermin. Just för att de är säsongsfenomen. Varje år vid den här tiden rapporteras ungefär samma sak och varje år tystnar larmrapporterna en bit in på terminen.
Tids nog löser det sig för de flesta studenter. De allra flesta hittar ett andrahandsboende, en tillfällig soffa hos en kompis och sedan till sist det åtråvärda förstahandskontraktet.
Det finns mycket man kan lasta svensk bostadspolitik för, men inte för att den inte kan ge bostad till precis alla studenter i början av september.