SJ:s misslyckande borde få konsekvenser

Vi har varit olyckskorpar på ledarsidan. Det är bara att erkänna. I text efter text har vi ifrågasatt Mälartågs möjligheter att ta över Uppsalapendeln från SJ. Vi har inte litat på bolagets logistiska muskler: Skulle man verkligen ha tillräckligt med tågsätt och personal för att kunna ersätta de två avgångarna i timmen? Särskilt så under rusningstrafik?

Så här skrev vi till exempel i mitten av december (15/12) förra året:

”Grundläggande för att pendlingen ska fungera är att tågen går i tid och att det finns tillräckligt många avgångar för att rymma alla resenärer. Vad det gäller det första har Mälartåg minst sagt en hel del kvar att bevisa. Och vad gäller det andra, kommer man alls att kunna skala upp trafiken som man lovat utan att det innebär ytterligare press på personal och tåg – vilket i sin tur skapar nya förseningar?”

Visserligen har Mälartåg bara ansvarat för trafiken i en dryg månad, och man ska akta sig för att dra för stora slutsatser efter en så kort tid. Men ändå. Hittills har det inte blivit någon katastrof. Tvärtom.

Genom mobiltjänsten 1409 som mäter förseningar och inställda avgångar har lokföraren och it-entreprenören Thomas Tydal följt hur skiftet från SJ till Mälartåg har gått (UNT 20/1). Han menar att det ser bättre ut nu än när Uppsalapendeln sköttes av SJ.

Tydal menar att man får gå tillbaka till 2019 för att hitta en lika bra, eller kanske snarare mindre dålig, situation än nu.

Bilden bekräftas även av Mälartåg. Så här kommenterar Katarina Myrberg, kommunikatör vid Mälardalstrafik, läget:

”Vi gjorde en sammanställning av avgångarna vi tagit över av SJ. 99 procent av dem har körts som planerat och punktligheten var 94 procent.”

Det är inte givet att lösningen med statliga bolaget SJ är bäst för järnvägstrafiken i Sverige.

Foto: Adam Wrafter

Tanken svindlar. Det går alltså att köra tåg i täta avgångar mellan Sveriges fjärde och första stad, utan att allt är förseningar och elände. Därför är det läge att erkänna att vi kanske hade fel, men också att ställa frågan: Varför är SJ så värdelösa på att köra tåg?

Är det verkligen så att järnvägstrafik för persontransport bäst bedrivs av ett statligt bolag med en mycket stark ställning på marknaden? SJ:s misslyckanden med Uppsalapendeln såväl som på en rad andra linjer som borde ha kunnat vara lönsamma borde stämma till eftertanke. Ska bolaget skrotas? Ska tågtrafiken i stället skötas helt privat eller kanske som en blandning av privat och statlig, men ej i bolagsform?

Svaret är inte givet. Vad som däremot är säkert är att pendlarna måste kunna lita på att tågen går i tid. Och det kunde SJ inte garantera.