Äntligen införs lättnader i restriktionerna! Eller snarare anpassas nu begränsningarna efter verksamheternas förutsättningar, som statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte det. Eller är det som Folkhälsomyndighetens Johan Carlson sade, att det som sker nu är en omreglering, inte en avreglering? Nej, det handlar om att regeringen har beslutat om “differentierade deltagartak… det är inte restriktioner som lättas eller lyfts”, som socialminister Lena Hallengren (S) formulerade det.
Ja, ni hör ju. Vad exakt som sades under onsdagens pressträff (12/5) är fortfarande inte helt klart. Det vi vet är att det kommer att ske en del ändringar från och med den 1 juni. Det innebär att vi då kommer att befinna oss på nivå 3 av Folkhälsomyndighetens trestegsplan för att öppna samhället.
I nuläget gäller förbudet mot allmänna sammankomster om man är fler än åtta personer, oavsett om det är inomhus eller utomhus. Från 1 juni kommer det fortsatt att vara förbjudet att samlas fler än åtta personer inomhus om deltagarna inte har tilldelats sittplatser. Har man tilldelats sittplatser kommer högst 50 personer inomhus få samlas. Utomhus utan sittplatser gäller 100 personer, medan man kommer att få vara hela 500 personer om man har tilldelade sittplatser. Dessutom får restauranger ha öppet till 22.30 (i stället för dagens 20.30).
Det är för många människor efterlängtade förändringar. Men inte för alla. Smittspridningen är fortsatt på en hög nivå och trycket på sjukvården likaså. Om dessa ändringar kommer att leda till en ökad smittspridning är det svårt att förstå varför man inte väntar tills vaccinationsgraden i samhället kommit ännu längre.
På den oron hade Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson ett – vid första anblicken – lugnande svar: “Vi ser inga stora risker att i det här läget genomföra förändringarna”, sa han under pressträffen. Åtgärderna lär inte ge en nämnvärd ökning i smittspridning, eftersom det är i det privata och på arbetsplatsen som smittan sprids mest.
Skönt, det går alltså att införa dessa förändringar. Men är inte det konstigt? Givet det Carlson säger, varför ska man i så fall skjuta på dessa restriktionsförändringar över huvud taget?
Han menar att trots att förändringarna i sig inte är riskabla, finns det en risk att folk “uppfattar detta som att nu är det över”. Det verkar alltså handla om att man inte riktigt litar på befolkningen.
Det är inte fel att ha restriktioner för att försöka få bukt med en global pandemi. Det är nödvändigt. Men att låta bli att göra förändringar därför att man vill sända vissa signaler till befolkningen är fel. Åttapersonersregeln har gjort att föreningsliv och religiös utövning drabbats hårt. Att bibehålla den några veckor extra för att man inte litar på att medborgarna förstår att förändringarna inte betyder att ”allt är över”, är att missbruka sina befogenheter.
Tyvärr är den här typen av missriktad signalerings-vurm norm i den svenska coronahanteringen. Som att Region Uppsala från mitten på april fram tills i dag har uppmanat invånarna att ha “Personlig lockdown”. Det har dock inte inneburit några egentliga förändringar i restriktioner, utan var snarare ett retoriskt grepp för att signalera allvar.
Men signalering är ett farligt spel. När signalering blandas med smittspridningsåtgärder blir det betydligt svårare för befolkningen att veta vad som faktiskt hjälper för att få ner smittspridningen och inte: vilken åtgärd finns till för att signalera allvar och vilken finns till därför att den faktiskt minskar smittspridningen? Osäkerheten kring dess frågor kan leda till att man upphör att förstå sin egen roll i att bidra till att minska smittan.