Hur kan man i dag i Sverige inte vilja förknippas med mångfald, inkludering, stolthet över den egna identiteten, rätten att älska den man vill och kamp mot diskriminering? Eller lite mer precist: hur kan man som borgerlig politiker i majoritet i Östhammar inte vilja förknippas med detta?
För exakt så är det. Sedan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och det lokala partiet Boa efter valet 2022 tog över makten från det tidigare fempartistyret hissas inte längre prideflaggan av kommunen (UNT 12/6). Och det är ju just detta som prideflaggan står för, mångfalden, öppenheten och att inte döma någon efter dens sexuella läggning.
Nu har Socialdemokraterna i Östhammar föreslagit att flaggan återigen ska börja hissas av kommunen. För som oppositionsrådet Lisa Norén (S) säger till UNT: ”Regnbågsflaggan är ett ställningstagande som visar att Östhammars kommun står upp för alla kommuninvånares rätt att få vara den man är samt älska den man vill.”
Majoriteten föreslår dock att motionen avslås och argumenterar mycket formalistiskt: ”Att inte flagga för någon förening eller organisation är inte ett ställningstagande mot grupper eller enskilda eller deras rättigheter, utan handlar om att värna principen om en neutral symbolik i vår gemensamma miljö.”
Det kan i förstone låta rimligt, tills man granskar vilka andra kommuner runt om i landet som inte längre hissar prideflaggan. Det är uteslutande kommuner där Sverigedemokraterna sitter med i styret eller där styret på något sätt är beroende av Sverigedemokraterna.
Tänk vilken slump att det är i just dessa kommuner som kommunledningarna helt plötsligt blir oerhört formalistiska och ögonaböj vill hala flaggan för ”neutralitetens” skull. Eller så är det så enkelt som att SD och deras kompanjoner i de här kommunerna helt enkelt inte vill ha någon ”bögflagga” utan för kommunhuset. Att det bakom byråkratspråket egentligen handlar om hur man ser på personer som inte lever upp till den heterosexuella normen.
Det behöver förstås inte vara så, men det är svårt att inte se ett mönster i det här. Och det är ännu svårare att se varför annars respektabla borgerliga partier dansar med i intoleranstangon, hänvisande till formella argument som alla ser igenom.
Vill Moderaterna, Kristdemokraterna och Boa inte misstänkliggöras, finns en enkel lösning: rösta ja till förslaget om att åter hissa prideflaggan i Östhammar. Är det verkligen så fel att kommunen är för öppenhet och tolerans?