Uppsala vatten och avlopp (UVA) har svÄrt att planera sin ekonomi. UVA vill dÀrför höja den fasta delen av vattenavgiften och sÀnka den rörliga delen frÄn 85 till 50 procent. Det klubbas vid kommunfullmÀktige pÄ mÄndag. Beslutet Àr dock helt fel.
I snitt anvĂ€nder en Uppsalabo 140 liter per dygn. Den som redan betalt för hĂ€lften via den högre fasta avgiften kommer kĂ€nna att den slösar pengar om de 70 litrarna inte gĂ„r Ă„t. Golvet för ens konsumtion höjs. Den ekonomiska signalen â att sparande inte vĂ€rdesĂ€tts â Ă€r bakvĂ€nd.
En stad kan inte ha flera va-system. Marknaden Ă€r ett naturligt monopol. Blir priset för högt â en tendens i bolag utan konkurrens â Ă€r konsumenten fast.
UVA nyttjar monopolstÀllningen till fullo. UtÄt sÀgs att investeringar i va-nÀtet ökar. Men enligt Ärsredovisningen för 2018 har investeringar i produktion och distribution legat stilla förra Äret. Investeringar i avledning av spill- och dagvatten samt för avloppsbehandling minskade kraftigt. Den enda stora ökningen gÀller biogas.
Effektiviteten i produktionen har minskat. Personalkostnaderna har pĂ„ ett Ă„r ökat med ungefĂ€r 20 miljoner kronor. Ăven om det gĂ„r att förstĂ„ oförutsedda kostnader, som för översvĂ€mningarna i juli 2018, sĂ„ ser UVA ut att missköta hushĂ„llningen med resurserna.
Hur kan detta monopolmissbruk fortsĂ€tta? Redan pĂ„ 60-talet gav frĂ„gan upphov till boken âThe Logic of Collective Actionâ, i vilken statsvetaren Mancur Olson belyste hur sĂ€rintressen utmanövrerar den stora allmĂ€nheten i viktiga politiska beslut. En liten grupp med tydlig agenda kan bĂ€ttre styra processer som kan gynna dem mer Ă€n den stora massan.
Ur insikten föddes maximen âscattered costs, concentrated benefitsâ, alltsĂ„ utspridda kostnader men koncentrerade fördelar. Logiken Ă„terfinns i sĂ„dant som amerikanska sockersubventioner. Per invĂ„nare kostar de Ă„tta dollar. Att organisera protester blir dĂ€rför ologiskt. Om man lyckas fĂ„ dit 100 000 demonstranter âtjĂ€narâ de nĂ€rvarande bara in 800 000 dollar. SĂ„ subventionerna pĂ„ nĂ„gra miljarder dollar överlever.
Det Àr precis vad UVA ser: en stor fördel i att slippa förbÀttra sin ekonomiska planering, dÀr kostnaden för att inte effektivisera sprids ut pÄ alla i staden.
I snitt kostar höjningen 127 kronor och 33 öre i mÄnaden för en villaÀgare med lÄg förbrukning. TillrÀckligt hög för att tÀcka behoven, men tillrÀckligt lÄg för att invÄnarna inte ska se vÀrdet i att organisera sig.
UVA har utan publikt motstĂ„nd höjt taxan med 50 procent pĂ„ tvĂ„ Ă„r. DĂ€rför vĂ„gar de höja igen. Argumentet att Uppsala Ă€ndĂ„ kommer ha âförhĂ„llandevis lĂ„g VA-taxaâ (UNT, 7/8) kan de spola ner i avloppet.