Så skriver Primo Levi som överlevde Förintelsen, i sin sista bok, The Drowned and the Saved. Det går att vända på det Levi skriver. Där språket börjar brutaliseras, där kommer människor att bli utsatta också för det fysiska våldet, just därför att språket är ett centralt redskap i den process av avhumanisering som ackompanjerar och gör det system-atiska våldet möjligt. Judar kallades avsiktligt av de tyska nazisterna för insekter, Donald Trump kallar kvinnor för suggor. I Björn af Kleens reportage om Sverigedemokraterna och Östermalm i Dagens Nyheter nyligen, säger någon att Fredrik Reinfeldt skulle ställas införs ståndrätt. Anständigheten sitter lösare än man kunnat tro bland de välmående rikemännen.
Judarna mördades i miljoner Europa, och i Trumps presidentkampanj går anhängare till angrepp mot motståndare, uppeldade av den retoriska brutaliteten. På hemmaplan sker brutaliseringen av språket under parollen att man ”säger som det är”; man gör anspråk på att den egna bristen på språklig anständighet ska betraktas som mod. ”Politiskt korrekt” (PK) har blivit skällsordet som flyger över västvärlden som ett mantra. Pröva emellertid att byta ut ”politiskt korrekt” mot ”civiliserad”, ”PK-maffian” mot ”anständighets-maffian”. Plötsligt skjuts bevisbördan över till dem som hävdar att det är något i grunden osunt att uttrycka sig civiliserat och iaktta viss anständighet, även gentemot det man ogillar eller om politiska motståndare.
I München i början av 1920-talet var det den välbärgade övre medelklassen som stödde ”drängrörelsen”som Hitler ledde med ekonomiska resurser. Det blev avgörande för att partiet kunde överleva och växa. En allians mellan den ”civiliserade” borgerligheten och den ”ociviliserade” vreden banade väg för avgrunden. Judarna var måltavlan, och för förmögna kretsar i München utgjorde dessa konkurrenter som man gärna ville bli av med. ”Invandrarna” i dag är förvisso en måltavla för hög som låg, men för företagarna på Östermalm undrar jag om inte den verkliga fienden är politiken själv och de ”klåpare” som inkompetent och ”utan rätt” styr.
Vad delar av den övre medelklassen i Sverige uttrycker, liksom en Donald Trump i USA, med hjälp av det brutaliserade språkbruk som blivit sanningen för dagen, är en brygd av politikförakt och anti-humanitet (”släng ut dem bara”!). Att tala och skriva brutalt är emellertid inte detsamma som att visa sanningspatos och mod, och ett samhälle överlever inte utan civiliserade umgängesformer, också språkligt.
Om civilisation och anständighet kräver en del PK, so be it. Alternativet är nämligen oändligt mycket värre.