Frågan är om inte detta även gäller domstolars avgöranden. Den 19 februari 2018 friade Solna tingsrätt en man för misshandel av sin tidigare make. Domstolen var oenig, två av nämndemännen ville fria, röstade ner juristdomaren och den tredje nämndemannen. Att rättegångar ibland slutar med friande dom är i sig inte uppseendeväckande. Det är motiveringen till den friande domen som har upprört: den misshandlade kvinnan gick inte att lita eftersom hon vänt sig till polisen i stället för mannens släktingar och eftersom hon kom från en mindre bra familj. De två nämndemännen som friat utsattes för häftig kritik, en avsade sig omedelbart sitt uppdrag som nämndeman, den andre höll fast vid sitt uppdrag och ville inledningsvis inte kommentera domskälen närmare.
I ett senare skede har båda nämndemännen förnekat att de friat på de skäl som angetts i domen. Domskälen (motiveringen) skrevs av juristdomaren och de två nämndemännen fick inte läsa den, och de hade således inte läst domen innan den avkunnades.
Här tror jag flera av allmänhetens föreställningar om hur domstolar fungerar fick sig en törn: juristdomaren skriver alltså domen även för de nämndemän som röstat ner henne. Nämndemän som röstat ner juristdomaren läser inte domen innan den avkunnas. För mig som tjänstgjort som notarie i domstol var detta känt – det är så svenska domstolar fungerar. Allmänheten har nog inte haft samma insikt. Det här påminner om Bismarcks ”korvar”: verklighetsbilder som man helst inte vill ta del av.
Med hänsyn till att domare – vilket nämndemän är – inte ska yttra sig offentligt, utöver vad som framkommer i den skrivna domen, kan det bli svårt att i det offentliga diskutera vad juristdomaren och nämndemännen egentligen sagt när de under stängda överläggningar diskuterat skuldfrågan. Det är fullt tänkbart att de två nämndemännen angett de skäl som återges domen.
Det är också tänkbart att nämndemännen valt andra formuleringar och kanske till och med kommit till en annan slutsats i skuldfrågan om de sett skälen nedskrivna. Nu har JO inlett en granskning av hur domen skrevs.
Mitt förtroende för svenskt domstolsväsende har inte i grunden förändrats av Solnadomen, men jag kan förstå om ickejurister undrar hur det går till i domstolar. En enkel lösning som borde gå att lösa med modern teknik är att nämndemän före dom avkunnas får tillgång till och godkänner domen, inklusive domskälen. Detta framstår som särskilt angeläget när nämndemän röstar ner juristdomaren. Dagens ordning, där nämndemän inte får diskutera offentligt vad som skett under överläggningar samtidigt som de ska stå bakom domskäl som de ej skrivit eller läst, är ohållbar.