En politisk åskknall sjöng över alperna i måndags. Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz från konservativa Österrikes Folkparti (ÖVP) tvingades avgå. Inte på sju decennier har landets regeringschef avsatts av parlamentet.
För Kurz, EU:s yngste regeringschef, började – eller slutade – allt med en hemlig inspelning. Hans regeringspartner hette tills nyligen Heinz-Christian Strache från högerpopulistiska Frihetspartiet (FPÖ).
I ett lyxhus på spanska ön Ibiza umgicks Strache i juli 2017 med en kvinna som låtsades vara släkt med en rysk oligark. Hon ville höra huruvida FPÖ:s framtida politiska befogenheter kunde hjälpa hennes investeringar att lyckas, och vad som krävdes för att få till stånd en sådan gräddfil.
Utan att blinka svarade Strache att hon ska köpa Österrikes största tidning Kronen Zeitung, ersätta några av dess ledarskribenter och se till att tidningen hjälper FPÖ till förstaplatsen i det stundande parlamentsvalet. ”Då kan vi prata om vad som helst”, säger Strache.
Han hänvisade till sin vänskap med en Heinrich Pecina, som under två decennier systematiskt köpt upp ungerska medier för att antingen avveckla dem eller överlåta dem till Orban-anhängare.
Att Strache avgick när filmen offentliggjordes var bra. Det är inte ett juridiskt brott för ännu icke tillträdda ministrar att lova särbehandlingar eller byggkontrakt för nya motorvägar i utbyte mot ryska oligarkmiljarder. Men väl ett moraliskt.
När Kurz även sparkade FPÖ:s inrikesminister Herbert Kickl utlöstes ett strömhopp av partiets ministrar. I måndags ställde sig en majoritet av parlamentets ledamöter upp och förklarade förtroendet för Kurz kabinett förbrukat. Det var första gången på 185 försök i Österrikes historia som ett misstroendevotum gick igenom.
Kurz har fått mycket kritik för att ha tagit fan, alltså FPÖ, i regeringsskutan. Det är ohistoriskt. ÖVP:s 32 år långa maktinnehav började 1987 med att socialdemokraterna övergav sin koalition med FPÖ på grund av dess nyvalde och extrema partiledare Jörg Haider. ÖVP togs in som ny regeringspartner. På utrikesministerposten hamnade Alois Mock, som ledde Österrike till EU-medlemskap år 1995.
Österrike är i dag Europas transporthub. 60 procent av landets BNP kommer från export. En av Europas tyngst trafikerade led, Tangenten, skär rakt genom Wien. Det vinexporterande och starkt turistberoende landet vet bättre än att isolera sig. Brysselmotstånd vinner inga val. Kurz fick i EU-parlamentsvalet rekordhöga 35 procent genom att sno röster från vänstern och FPÖ.
Den politiska stormen lär nu bedarra. Kurz har visserligen skruvat i socialförsäkringssystemen på sätt som upprört. Samtidigt har regeringen nyttjat resurser för att börja effektivisera den erkänt tungrodda österrikiska byråkratin och förbättra skattesystemet.
Med ett nyval i antågande kan Kurz fokusera på en valkampanj med två budskap: Vi behöver fortsätta regera, och vi kan göra det utan extremhögern.