I måndags (10/6) presenterade regeringen förslag till nya villkor för public service-bolagen SVT, SR och UR. Nästa år tilldelas SR ungefär 3,1 miljarder kronor, SVT får 5 miljarder kronor och UR 445 miljoner kronor. Därefter höjs anslagen med två procent årligen.
Förslagen medför flera principiella förändringar. Bolagens kärnverksamhet omdefinieras så att även material på internet räknas till grunduppdraget – dock med fokus på ljud och rörlig bild. Det är bra. Exempelvis har SVT länge kritiserats för att konkurrera mot lokaltidningar genom att publicera långa texter på nätet.
Även systemet om förhandsprövning ska ändras så att fler mediala aktörer kan tycka till om vilka tjänster public service utvecklar. I dag sker förhandsprövning enbart på public service-bolagens initiativ. En bekvämlighet man inte gärna vill bli av med.
Public service-bolagens högsta chefer säger sig vara oroade. De menar att bolagens oberoende ställning hotas. Av mer pengar och fler invändningar? Oron är dock begriplig. Om det är något som kännetecknar monopol, så är det avogheten till konkurrens. Enligt Cilla Benkö, vd för SR, kommer de nya uppdragen – stärkt bevakning i svagt bevakade områden och att inte konkurrera ut kommersiella nyhetsmedier – att medföra besparingar, eftersom det finns en ”stark övertro” på hur långt pengarna räcker.
Regeringens förslag innebär dock att public service får 166 miljoner kronor extra per år, som tidigare gått till Radiotjänst. Det är 6 miljoner kronor mer än vad Sveriges största privata medieaktör Bonnierkoncernen gick plus 2017, enligt nordiska mediedatabasen Nordicom.
Under förra tillståndsperioden hade SVT i snitt 32 miljoner kronor i intäkter årligen från sponsrade program, exempelvis Melodifestivalen. Och bara under 2018 hade SR 27 miljoner kronor i intäkter från konsertverksamhet, 7 miljoner från turnéverksamhet samt 15 miljoner från studiouthyrning och annan sidoverksamhet. Totalt står ”övriga rörelseintäkter” för 86 miljoner kronor – dubbelt så mycket som tidningskoncernen Stampen gick plus 2017 enligt Nordicom.
Milton Friedman brukade säga att man kan se vem som tjänar på regleringar och licenser genom att se vem som lobbar för dem. Två årsvinster för en privat tidningskoncern är ”övriga intäkter” för ett monopol, som ändå oroar sig för konkurrens från privata mediebolag. Och de privata bolagen oroar sig för… ja, andra bolag.
Aftonbladets biträdande redaktör Eric Rosén menar att Facebook, Google och Youtube dominerar den svenska annonsmarknaden, varför public service borde stödja svenska medier genom att annonsera i pressen.
Att medier söker nya intäkter är inte konstigt. För tio år sedan var det totala presstödet 569 miljoner kronor. 2018 låg stödet på 499 miljoner kronor. Men statsfinansierad media ska inte stödköpa annonser åt någon. Det vore en konstig korssubvention. Sverige har redan ett oberoende mediemonopol. Ekonomiskt oberoende, alltså.