I det korta tidsfönstret hann Europas våndor skymtas. När Beethovens nionde symfoni gick i gång klockan 10 vände Brexitpartiet ryggen mot övriga ledamöter för att signalera sin icke-tillhörighet. Frågan är varför de ställde unionsflaggan och inte den brittiska på sina platser?
Några minuter senare avbröts avgående talman Antonio Tajani. En spansk parlamentsledamot ställde sig upp. Tre demokratiskt valda ledamöter har nekats inträde till denna församling, förklarade han, och syftade på de tre katalanska separatister som på grund av efterlysning i Spanien inte närvarade vid den installationsceremoni i Madrid som krävdes för att ta upp sitt EU-ämbete.
Men alla påmindes också om att Europa är större än parlamentet i Strasbourg. Stats- och regeringschefernas val av ny kommissionsordförande blev till en demokratisk knut som lade band på parlamentet. I grunden handlade allt om två saker: Spitzenkandidatsystemets överlevnad och EU-parlamentets självständighet.
Systemet ska tillsäkra att den person som leder EU-kommissionen kommer från och godkänns av parlamentets största partigrupp, alltså konservativa EPP, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. Men det framlagda namnet, tysken Manfred Weber, stod inte högt i kurs hos någon.
Antingen kunde EPP dumpa Weber och klamra sig fast vid kravet att få kommissionsposten, men då se sig tvunget att avliva det spitzenkandidatsystem man skapat 2014. Eller så släppte de fram en annan toppkandidat, socialdemokraten Frans Timmermans eller liberalen Margrethe Vestager. Tyskland, Frankrike, Spanien och Nederländerna hade en plan. Om Weber fick talmansposten kunde Timmermans bli kommissionsordförande.
Plötsligt skiftade stämningen i Strasbourg. I korridorerna började det pratas om att parlamentet kunde ta ett eget initiativ genom att välja sin talman före något besked kom från Bryssel för att indirekt påverka förhandlingarna.
Under tisdagskvällen lossnade dock allt. Tysklands förbundskansler Angela Merkel, vars parti dominerar EPP, drog en kanin ur sin hatt: sin egen försvarsminister Ursula von der Leyen. Alla medlemsländer godkände förslaget. EPP fick sin vilja igenom. Men de flesta tycker att priset var högt.
Tajani inledde onsdagens sammanträde med att betona att det står parlamentet fritt att välja sin egen talman, oavsett viljor och tryck utifrån. Den gröna gruppens talmanskandidat, tyskan Ska Keller, anförde i kammaren: ”Talmansposten är inte en bricka i ett spel.”
Härnäst ska utskottsposter fördelas. Den liberala grupperingen Renew Europe, den gröna gruppen, EPP och socialdemokratiska S&D gör gemensam sak för att blockera någon ur gruppen ID att väljas till inflytelserika poster. ID samlar kontinentens populister som italienska Lega, tyska AfD och Marine Le Pens omdöpta parti Rassemblement National. Det storpolitiska spelet rullar vidare. Spitzenkandidatsystemet har sannolikt begravts.