Ledare: Väljer du empati eller elchocker?

Från 1 juli träder en ny läroplan i kraft. Digitala verktyg blir obligatoriskt i förskolan. Uppsala kommun inventerar nu hur många nya surfplattor som ska köpas in (UNT, 25/6). Skolverkets nya läroplan ska ”utveckla adekvat digital kompetens” hos barnen. Den lär dock dämpa deras emotionella utveckling.

Personer födda sent 80-tal och därefter tillhör vad psykologen Sherry Turkle kallar för den digitala ursprungsbefolkningen: Individer som levt en majoritet av sitt liv i sällskap med uppmärksamhetssökande teknologi. Enligt Turkle blir vi ”ensamma ihop”. Ursprungsbefolkningen har kraftigt minskad empati. En översiktsstudie av 14 000 amerikanska collegestudenter visar på en halvering i empatiska förmågor mellan 1979 och 2009.

Psykologerna Katie Davis och Howard Gardner har studerat personer i vad de kallar appgenerationen: ens frågor, önskningar och begär ska tillfredsställas av en app. Finns ingen app borde någon skapa den. Om appen inte kan skapas, är det som eftersöks inte viktigt. De senaste 20 åren har appgenerationens språkliga kreativitet minskat tydligt.

Kommande decennier lär vara ännu mer omdanande. Psykologen Johan Eriksson doktorerade i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet, och praktiserar i dag som psykoanalytiker. I tidningen Fokus (13/6) beskriver han att ”den psykologiska effekten av informationssamhället kommer vi att kunna se om 50 år. Vi håller på att förvandlas som mentala varelser. Vi blir normopater.”

Normopaten är livrädd för individualitet, har förlorat kontakten med sig själv och hyser ett evigt begär efter omgivningens uppskattning och bekräftelse. Den flyr in allmänna uttrycksformer – man blir arg, jagblir det inte – för att bli patologiskt normal och slippa egna inre viljor, känslor och konflikter. Frågan är om vi inte redan är normopater?

Experiment med amerikanska collegestudenter visar att de inte klarar av att umgås med sina egna tankar. Studenterna ombads att sitta och tänka eller ha tråkigt i 15 minuter. Efter sex minuter stod de flesta inte ut och valde i stället att ge sig själva milda elchocker.

Med inre reflektioner söker psyket jämvikt mellan sina delar. Hittills har människans personlighet organiserats demokratiskt: delarna har fått kommunicera fritt och öppet, även om de är oense. Normopaten – som gör allt för att radera inre motsättningar för yttre belöning – bryter kommunikationen. Personligheten blir vad psykologer menar är flack, antidemokratisk – och därmed politiskt livsfarlig.

Appgenerationen lever sekventiellt. Men livet är spektralt. Liksom psyket söker jämvikt, behöver samhällen balans. Vårt ekonomiska system bygger på konkurrens och egenintresse. Då måste vår kultur, i bred bemärkelse, agera motvikt och förespråka samtal, närhet och gemenskap.

Men vi går tyvärr åt andra hållet. I stället för empati och tankar väljer vi appar och elchocker. Istället för mänskliga möten köper kommuner fler surfplattor år förskolebarnen. Nätets sammankoppling drar ur sladden i våra emotionella anslutningar.