Familjen har, som UNT berättat i flera omgångar, blivit utsatt för ett myndighetsmissbruk av ett slag som är så ofattbart att det knappt låter sig beskrivas. Den insamling som nu inleds är i sig ett uttryck för hur orimligt Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen har behandlat familjen.
Bakom insamlingen står en rad organisationer, däribland ungdoms- och studentförbunden till Miljöpartiet, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Tankesmedjan Timbro har åtagit sig att administrera kampanjen.
Målet är att få ihop 250 000 kronor, vilket motsvarar vad familjen investerat i det urmakeri i Uppsala som de nu inte längre kan driva. Får man in ännu mer pengar så kommer de att användas för att bidra till att täcka kostnaderna för sonens ingenjörsutbildning vid KTH, som han nu tvingas avbryta.
Insamlingen lanserades på onsdagsmorgonen (www.upprättelsen.se). Sju timmar senare hade 300 personer skänkt sammanlagt 37 000 kronor.
Det är antagligen unikt att enskilda medborgare och organisationer på detta sätt försöker kompensera för orimliga myndighetsbeslut. Men så är också det som familjen Ahmadi utsatts för ett ovanligt upprörande exempel på hur extremt fyrkantigt den svenska migrationsbyråkratin ibland kan fungera, när man till och med vägrar att rätta beslut som fattats på uppenbart felaktiga grunder.
Familjen kom till Sverige från Iran 2011, som arbetskraftsinvandrare. Pappan, Mehdi Ahmadi, fick arbete i sitt yrke som urmakare (ett bristyrke i Sverige). Men när han efter fyra år ansökte om permanent uppehållstillstånd blev det nej, med motivet att han under fem månader tjänat 180 kronor under kollektivavtalsnormen. Redan detta beslut var orimligt, eftersom Mehdi Ahmadi var helt oskyldig och arbetsgivaren rättade till det föregivna felet. Men Migrationsdomstolen stödde Migrationsverkets beslut och familjen skulle följaktligen utvisas.
Sen visade det sig att Migrationsverket tagit fel på kollektivavtal. Mehdi Ahmadi hade fått lön enligt detaljhandelsavtalet och lönen hade varit rätt hela tiden. Domen i Migrationsdomstolen överklagades till Migrationsöverdomstolen - som meddelade att ärendet saknade principiellt intresse för den fortsatta rättstillämpningen. Domen skulle alltså ligga fast. Vad Migrationsöverdomstolen i praktiken sade var alltså att det saknar principiellt intresse om en dom i lägre instans har tillkommit på helt felaktiga grunder.
Vad får en sådan inställning för konsekvenser för tilltron till rättssystemet? Utvisningen av familjen måste givetvis hejdas. Det enda glädjande i sammanhanget just nu är att det finns så många enskilda medborgare som har starkare rättskänsla än vad man tycks ha inom migrationsbyråkratin.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör