Ändå handlar de i grunden om samma sak: auktoritära regimer som pressas allt mer ekonomiskt och som uppträder allt mer provocerande mot de egna undersåtarna. I Ryssland handlar det om korruptionen. I Vitryssland/Belarus handlar det om en skatt på så kallade parasiter.
I Sovjetunionen fanns en lag mot ”social parasitism”, eller ”lösdriveri” mellan 1961 och systemets fall 1991. Den innebar att personer som inte var anställda och hade stadigvarande inkomst sågs som parasiter och kunde straffas. En av dem som drabbades var Joseph Brodsky, nobelpristagare i litteratur 1987, som straffades med deportation från dåvarande Leningrad till Archangelsk-området.
I den vitryska versionen avkrävs den som inte har ett officiellt arbetsavtal eller har utfört ett reguljärt lönearbete under tillräckligt många dagar en straffskatt motsvarande 2 200 svenska kronor. Lagen är naturligtvis helt absurd för den som tror på normala rättsprinciper och är ett hårt slag mot hundratusentals människor, som saknar arbete eller som försörjer sig på andra sätt.
Diktatorn, Aleksandr Lukasjenka, har backat på så sätt att genomförandet skjuts framåt ett år. Men protesterna har blivit allt starkare och sker inte bara i huvudstaden Minsk utan i städer runt om i landet. Och polisen slår nya rekord i antalet gripna och fängslade.
En given förklaring till parasitskatten är att regimen är allt hårdare pressad ekonomiskt. Lukasjenka har kunnat behålla en viss acceptans genom att låta staten subventionera viktiga basvaror. Men konststycket blir allt svårare att utföra när statens inkomster sjunker, vilket de nu har gjort i flera års tid.
Samtidigt försöker Lukasjenka balansera mellan EU och Ryssland, men det ekonomiska beroendet av Ryssland är stort och bidrar också till pressen på regimen. EU – och Sverige – försöker dra landet åt andra hållet med hjälp av olika typer av bistånd. Sverige har bland annat gett understöd till skatteministeriet, som är ansvarigt just för den nya parasitskatten. Det var väl inte det som var meningen med detta samarbete?
Kan demonstrationsvågen i Vitryssland bli början till en utveckling liknande Majdanrevolutionen i Ukraina? Tills vidare är det svårt att föreställa sig – civilsamhället och känslan av att höra ihop med Västeuropa har alltid varit starkare i grannlandet i söder.
Men Lukasjenka vill inte ta några risker. Och i bakgrunden finns Ryssland. I höst ska militärövningen Zapad 2017 genomföras gemensamt i båda länderna. Sveriges förre försvarsminister Sten Tolgfors (M) har pekat på risken att ryska förband får stanna kvar i Vitryssland efter övningens slut. Är Lukasjenka beredd att sätta in utländsk trupp mot civilbefolkningen? Det vore en oerhörd provokation.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör