En bit in i sändningen kom ett långt inslag om hur vanligt folk sades ha tappat förtroendet för hur massmedierna rapporterar om invandring och i stället vänder sig till så kallade alternativmedier. Det hela fick illustreras av två intervjuer. Den mest utförliga var med en person som aldrig sade sig läsa tidningar eller ta del av nyhetsflödet över huvud taget.
Aktuelltredaktionen hade inte uppmärksammat att den person de intervjuade varit aktiv på en sajt med anknytning till den nazistiska våldsgruppen Nordiska motståndsrörelsen. Inte heller att hon deltagit i en aktivitet som kallas Folkets demonstration där högerextremister av olika schatteringar samlas. Dagens Nyheters kulturredaktion har däremot tagit reda på saken och beskriver det verkliga förhållandet i gårdagens tidning.
Man får tycka vad man vill och vägra ta del av andra fakta eller synpunkter än dem som finns på olika hatsajter. Men att en nazistanstruken person någonsin skulle tycka att vanliga medier skildrar invandring på ett ”korrekt” sätt är naturligtvis helt uteslutet. Ändå fick denna intervju bli ingången till en debatt, mellan Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu och Jan Helin, programchef på Sveriges television.
Debatten blev egendomlig också på andra sätt. Det finns åtskilligt med forskning om hur medierna i allmänhet skildrar bland annat invandring, men ingen sådan forskning nämndes. Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet konstaterar i DN att det är anmärkningsvärt att man i ett inslag som detta inte på något sätt refererar till kunskap som faktiskt finns.
Forskningen är, påpekar Strömbäck, tämligen entydig. Bevakningen av invandringen präglas av problemorientering, inte av att medierna ”mörkar” eller förtiger. Och det gäller inte bara just denna fråga. Det är i själva verket en del av det som kan kallas för medielogiken: dåliga nyheter och sådant som inte fungerar har större nyhetsvärde än positiva nyheter. Samtidigt finns en välkänd effekt där människor med bestämda åsikter gärna tycker att medierna alltid gynnar motståndarsidan. Fenomenet känns igen från valrörelser där båda sidor kan vara övertygade om att de systematiskt missgynnats i medierna.
Det betyder inte att medierna gör allt rätt, eller att det inte skulle finnas exempel på snedvriden rapportering. Men att bygga ett nyhetsinslag på en intervju med en nazistsympatisör och helt bortse från den forskning som finns om medier och medborgare är inte seriöst.
Det är inte första gången som Aktuellt lyft fram extremister och extremistsajter som om de vore representativa eller låtit bli att ställa nödvändiga motfrågor. Vill man undergräva sitt eget förtroende så är det precis så man ska göra.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör