Nej, att Donald Trump verkligen existerar kan ingen ifrågasätta. Han installerades i fredags som USA:s president. Många tusen följde ceremonin på plats i Washington. När Barack Obama installerades i januari 2009 var folkmassorna ännu större – en blick på flygfoton från då och nu visar tydligt skillnaden.
I fredags hängde regnet i luften. Men Donald Trump har meddelat att det tvärtom var ”riktigt soligt” – och att publiken i fredags var den största någonsin.
Samma budskap lämnades av Vita husets nye pressekreterare Sean Spicer, som därefter vägrade svara på mediernas frågor. När Trumps rådgivare Kellyanne Conway konfronterades med detta i NBC i söndags blev hennes svar att Spicer hade ”alternativa fakta”. Men fakta är fakta och alternativet till fakta är falsarier, påhitt, osanning, lögn – eller avsiktlig försköning av verkligheten.
Försköning av verkligheten kan många ägna sig åt. Men när det handlar om Trump har vi nått proportioner som för tankarna till medeltidens kungakrönikor – eller till totalitära regimers propaganda. Kungen, riddaren på den vita hästen eller revolutionsledaren vinner lysande segrar, alla är entusiastiska, solen skiner och fienderna (så uttrycker sig Trump om sina kritiker) flyr i skräck.
Trump vann således ”folkets stöd” i valet (trots att Clinton fick nästan tre miljoner fler röster), hans installation drog ”fler åhörare än någon annan” (trots att det var ganska glest i leden) och ”solen sken” (trots gråvädret). Allt han företar sig är storartat, vackert, enastående och historiskt (med ord som han själv ständigt använder).
Och det handlar naturligtvis om mycket mer än om vädret vid installationen. Trump besökte häromdagen CIA:s högkvarter och blånekade till de twitterinlägg riktade mot säkerhetstjänsterna som han själv skickat ut. Allt sådant var påhitt av de lögnaktiga medierna. Men kan någon del av den amerikanska statsförvaltningen – eller andra stater – ha ett normalt samarbete med en president som håller sig med ”alternativa fakta” också om sina egna uttalanden?
Trumps mest övertygade anhängare reagerar knappast på sådant. Men bland hans väljare finns många vanliga medborgare som tröttnat på ”Washington” och förväntar sig olika typer av politiska förändringar. I stället får de en president som ägnar sin tid åt att förstora sitt ego och sprida uppenbara osanningar om allt från vädret till landets säkerhet och som attackerar medierna i stället för att ge dem trovärdig information
Handlar det om Trumps oförmåga att koncentrera sig på annat än sin egen person? Eller finns det ett medvetet syfte, att skapa en ”sideshow” som drar uppmärksamheten från riktiga beslut och förslag – eller kanske frånvaron av sådana? Och vad tycker väljarna i längden om en president som föredrar alternativa fakta framför den verklighet de kan se omkring sig?
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör