Sådana scener var vanliga under resningen mot klanen Ceausescu och kommunistdiktaturen 1989. Men revolutionen då var lika mycket en palatskupp. Gamla makthavare bytte kostym och åsikt för att överleva kommunismens sammanbrott. Protesterna nu kan ses som en fortsättning på den revolution som stals. Demonstrationerna nu är de största sedan 1989.
Under alla omständigheter visar protesterna att allt fler rumäner fått nog av korruptionen och av politiker som gör sitt bästa för att själva slippa ta konsekvenserna av det arbete som antikorruptionsbyrån, DNA, bedriver. Att byrån finns är till stor del ett resultat av trycket från EU – kraftfulla insatser mot korruptionen var förutsättningen för att Rumänien skulle släppas in som medlem.
När dåvarande premiärministern Victor Ponta hösten 2014 ville gå vidare till presidentposten var ett av syftena just att kunna bromsa korruptionsutredningar som kommit för nära Pontas egen maktcirkel. Men valet blev en storseger för hans utmanare, Klaus Iohannis, borgmästare från staden Sibiu i Karpaterna och utan egna band till de gamla kretsarna av makthavare.
Ponta blev kvar som premiärminister, men tvingades bort efter nattklubbsbranden i Bukarest i oktober 2015 som allmänt ansågs ha berott på att korrupta tjänstemän blundat för brister i säkerheten. Han står nu under åtal för korruption, penningtvätt, skattefusk och maktmissbruk, men ingen dom har fallit.
Pontas parti kallar sig för socialdemokratiskt, vilket inte bör tas alltför bokstavligt. Men partiet, PSD, vann parlamentsvalet i december med löften om höjda löner och pensioner. Nu har man försökt trumfa igenom lagar som i förtid skulle frige omkring 2 500 personer som avtjänar fängelsestraff för korruption och ta bort fängelsestraffet när beloppen understiger 400 000 svenska kronor. Sådana lagändringar skulle också kunna innebära att PSD:s ledare, Liviu Dragnea, som avtjänar fängelsestraff för valfusk skulle friges och eventuellt komma tillbaka i politiken.
PSD-regeringen har nu dragit tillbaka besluten, och beskyller samtidigt de som protesterar för att ingå i en komplott från PSD:s politiska motståndare för att stoppa de förbättringar för landets fattiga som regeringen har utlovat. Parallellen till Polen är slående – respektive regeringsparti vinner makten genom att vädja till väljare som inte fått del av den nya öppna samhällets möjligheter och använder sedan makten till att underminera demokratins institutioner.
Men protesterna i Bukarest och andra städer har inte initierats av PSD:s motståndare utan av vanliga medborgare som inte vill finna sig i en politisk kultur av det slag som rått i landet sedan Ceausescus fall. De är en del av en stor rörelse mot korruption, som vuxit fram i en rad länder. I dagens värld är motståndet mot korruption och maktmissbruk ett viktigt hälsotecken.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör