Det är synd, men förklarligt. I demokratiska länder brukar man kunna räkna med att de flesta politiker på toppnivå är ense på åtminstone några viktiga punkter med anknytning till synen på kunskap och vetenskap.
En av dessa är att vetenskapen är en process som gör det möjligt för oss att steg för steg sortera bort föreställningar om verkligheten som inte håller för en kritisk prövning.
En annan är att de slutsatser som uppnåtts genom en sådan kritisk process bör respekteras som den bästa kunskap vi tills vidare besitter.
En tredje är att även om religiöst inspirerade resonemang kan innehålla viktiga insikter om tillvaron så är de av ett annat slag än de svar på helt andra typer av frågor som en vetenskaplig process kan leda fram till.
Donald Trumps valseger i USA skapar osäkerhet också i dessa avseenden. Scientific American ställde före valet 20 frågor till presidentkandidaterna och lät därefter sina prenumeranter bedöma svaren på en skala från 0 till 5. Heltäckande och innehållsrika svar på alla frågor skulle ge slutbetyget 100. Clinton hamnade på 64 poäng, medan Trump stannade på 7.
Mönstret i Trumps svar var detsamma som i hans uttalanden under valkampanjen. Trump använder egna ”fakta”, som inte låter sig kontrolleras och som inte sällan motsäger varandra. Han påstår det ena och det andra, till synes helt okunnig om att vetenskapen sedan lång tid har sorterat bort många av hans påståenden om verkligheten.
Ett av dessa är att vaccinering kan orsaka autism – en teori som sedan länge avfärdats i flera stora studier men som lever sitt eget liv ändå. Trump har genom hela valkampanjen hävdat att ”läkarna ljuger” och att vaccinationsprogram är farliga. Det är givetvis mycket olyckligt om USA:s president inte ens är intresserad av att försöka skilja myter från forskningsresultat.
Trumps vicepresident Mike Pence hör till dem som ifrågasätter evolutionen. Det kan tyckas harmlöst – evolutionen är inte en politisk fråga och var och en får tro vad han eller hon vill. Men synen på utbildning och forskning är politisk och om ovilja att acceptera evolutionsteorin ingår i en mer allmän ovilja att respektera forskningsresultat så är det oroande i alla fall. Pence har också förnekat sambandet mellan rökning och cancer, som om den forskning som sedan decennier tillbaka har visat på motsatsen inte existerade.
Trumps val av en klimatförnekare, Myron Ebell, utan vetenskaplig skolning för att organisera om den amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA, har redan väckt stor uppmärksamhet. Trump själv tror uppenbarligen inte att människan påverkar klimatet – en inställning som i dag har mycket begränsat stöd inom det vetenskapliga samfundet. Hans påstående att oron över klimatförändringarna är skapad av Kina (!) för att skada USA:s ekonomi hör hemma i den kategori av konspirationsteorier som sprids på de extremistsajter som backat upp hans kandidatur.
Kanske är det en förmildrande omständighet att Trump vill använda pengar som skulle gå till klimatåtgärder för att i stället satsa på rent dricksvatten och kamp mot malaria. Men tanken tycks inte ha slagit honom att sådana problem delvis kan härledas just till klimatförändringarna.
Att Trump också under valrörelsen förnekat att freon i sprayprodukter kan påverka ozonlagret hör bara till pjäsen. Ändå är upptäckten av detta samband så pass viktig att den 1995 belönades med Nobelpriset i kemi. Förmodligen ingår också Nobelkommittén i den stora konspirationen.
Vilka följder Trumps och Pences syn på kunskap och vetenskap kan få i praktiken vet ingen i dag – oron när det gäller miljö- och klimatarbetet är stor. Men att de personer som ska styra USA, med dess ofta världsledande roll inom olika forskningsfält, inte tycks förstå vad vetenskap innebär är i sig oroande.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör