Man anar en uppläggning av nästa års valrörelse där Socialdemokraterna ska stå för trygghet i två helt olika dimensioner, dels i form av välfärdssatsningar, dels i form av krafttag mot våld, extremism och hot mot landets säkerhet. Det förefaller som om integrationspolitiken ska fungera som en brygga mellan de två trygghetsbegreppen.
Välfärdssatsningarna kommenteras av Johan Rudström i dagens huvudledare. Här finns åtskilliga frågetecken för vad partiet egentligen vill. Vänsterideologer drar åt ett håll, traditionella pragmatiker åt ett annat.
Men när det gäller tryggheten i dess mer påtagliga, fysiska, bemärkelse är frågetecknen färre. Stefan Löfven gjorde, självklart, det enda rätta som avstod från inledningen av den egna partikongressen för att i stället vara på plats i Stockholm efter terrordådet på Drottninggatan. Och hur symboliska de nya försvarssatsningarna på Gotland än kan te sig så var det rätt att Löfven att låta sig fotograferas i en stridsvagn på ön. Han symboliserade då inte sitt parti utan den svenska staten, som tänker göra vad som krävs för att freda sitt territorium.
Staten finns ytterst till för att skydda medborgarnas trygghet. Därför är det alltid ett grundläggande krav på en statsminister att han eller hon med sin närvaro visar insikt om vad denna uppgift innebär.
Något liknande kan sägas om de hot mot det öppna samhällsklimatet som består i gängvåld, intoleranta skuggsamhällen i vissa stadsdelar eller utbrott av antisemitism och rasism av annat slag. Statsministern, oavsett parti, ska stå för allas rätt att leva sina liv utan fruktan och det ska synas och höras att så verkligen är fallet.
Samma krav skulle givetvis ställas på en borgerlig statsminister. Men nu råkar Stefan Löfven vara både statsminister och ledare för ett parti i stort behov av en sammanhängande ”berättelse” inför valet. Men att kalla den nya betoningen av den ”fysiska” säkerheten för ”högervridning” är inte riktigt träffande. Att skydda landet mot främmande makt eller mot terrorism eller att skydda människor mot intolerans och våld är varken höger eller vänster.
Den strategiska kalkylen är ändå tydlig. Socialdemokraterna vill också, med den ”fysiska” tryggheten som medel, återta den roll som huvudkraften i svensk politik som man alltid ansett är skriven speciellt för det egna partiet.
Men det finns konkurrens. Integration, ordning och reda i skolan och upprustning av försvaret har varit profilfrågor för Liberalerna. C, KD och M gör sitt bästa för att övertyga om de egna partiernas förmåga att förbättra den ”fysiska” tryggheten. Och till en statsministers plikter hör också att samla majoriteter kring åtgärder som har verklig effekt i stället för att göra enkla symbolutspel.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör