Riktiga fakta kommer man inte förbi, ens om man är president i USA eller en av presidentens närmaste rådgivare. Riktiga medier och riktig journalistisk går inte heller att komma förbi. Det är Washington Post, en av USA:s ledande tidningar, som kunnat belägga att den nu avgångne säkerhetsrådgivaren Michael Flynn ljugit om sina kontakter med ryska företrädare redan innan Trump tillträdde som president.
Är det kanske helt enkelt fråga om ett nybörjarfel? Men Flynn är ingen nybörjare. Han måste veta att telefonsamtal av det slag som han hade med den ryske ambassadören kan avlyssnas och ha levt i föreställningen att han hade presidentens stöd för det han sade. Och dit hörde uppenbarligen inte bara att ifrågasätta sanktionerna mot Ryssland på grund av kriget i Ukraina utan också att antyda att de sanktioner som president Barack Obama införde på grund av Rysslands inblandning i den amerikanska valrörelsen inte skulle fortsätta under Trump.
Att Trump inte var införstådd med dessa kontakter är svårt att tro. Och när Flynn nu avgått kommer uppgifterna om kontakter under hela valåret mellan Trumps folk och ryska företrädare fram på nytt. I två fall var dessa väl belagda långt före valet. Trumps första kampanjchef, Paul Manafort, var tidigare bland annat rådgivare till Ukrainas tidigare president Viktor Janukovytj som understöddes både av det officiella Ryssland och av ryskorienterade oligarker i Ukraina. Det såg inte bra ut och Manafort fick avgå.
Ungefär samtidigt fick Trumpkampanjen lov att distansera sig från affärsmannen Carter Page som Trump hade utsett till en av sina rådgivare, sedan det kommit fram att Page haft kontakter med personer högt upp i Vladimir Putins makthierarki. Nu rapporterar CNN att medarbetare till Trump ska ha haft kontakt under hela valkampanjen med ryssar som är kända för de amerikanska underrättelseorganen. Också New York Times rapporterar om kontakter mellan Trumps kampanj och ryska företrädare.
Om Trump och hans övriga rådgivare trodde att Flynns avgång skulle få slut på frågorna om kontakterna med Kreml så har de uppenbarligen räknat fel. Det förefaller snarare som om olika personer inom underrättelsetjänsterna blivit mer benägna än tidigare att berätta om sådant som de känt till sedan länge – förmodligen en följd av Trumps egna utfall mot denna del av det amerikanska ”etablissemanget” och av hans ovilja att säga något ofördelaktigt om Ryssland och Vladimir Putin.
Vad ytterligare kan finnas att upptäcka i detta? Det är knappast ens tänkbart att alla de ovanliga omständigheter som kommit i dagen beror på tillfälligheter. Det är också väl belagt att nyc-kelpersoner i Trumps närhet som Steve Bannon har en världsbild där USA och Ryssland antas ha gemensamma intressen både mot den extrema islamismen och mot det ”liberala” etablissemang som dominerat i västvärlden sedan andra världskriget. Bannon, som nu är ordinarie ledamot av det nationella säkerhetsrådet, har ett förflutet som grundare av en högerextrem konspirationssajt. Han har obestridligen en sammanhängande politisk uppfattning och tycks vara en av de få som Trump har förtroende för.
Det är också belagt, även om Trump och hans närmaste krets förnekar det, att Trumps affärsimperium haft långvariga kontakter med ryska intressen av ett slag som länge misstänkts vara problematiska. The Guardian har utförligt redogjort för hur tyska Deutsche Bank trädde in som långivare till Trump när de amerikanska bankerna började hålla honom på avstånd. Omständigheterna ter sig egendomliga eftersom Trump tidigare vägrat betala en stor skuld till Deutsche Bank och till och med stämt banken. Ändå återupptogs långivandet och frågan ställs om Trump utlovat garantier från Ryssland. Också Trumps dotter, svärson och dennes mor har stora affärer med denna bank.
Ingenting oegentligt har hittills kunnat beläggas, men en mängd frågor har väckts. Finns det inga tillfredställande svar så kommer pressen på Trump bara att öka.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör