Det är bra att de kontakterna tas. De svenska partierna har en del att lära från Nederländerna när det gäller att förhindra försök utifrån att störa – eller förstöra – valdebatten.
Där försökte många med olika metoder skydda sig mot försök att hacka datorer – ibland med så enkla medel som att i stället använda papper och penna. Vad de svenska partierna än gör så kan man åtminstone begära att de avstår från att vidarebefordra eller utnyttja tvivelaktiga påståenden och beskyllningar.
Det gäller alla, men alla vet också att ett av partierna inte är att lita på i det avseendet. Jimmie Åkesson slog efter mötet ifrån sig alla tankar om att Sverigedemokraterna skulle vara en riskfaktor.
Det skedde bara några dagar efter att SD:s ledande person i Nacka kommun, som i flera år hyllat Vladimir Putin, vädjat till den ryske presidenten att ”komma hit och avsätta vår landsförrädare till statsminister”. Den antirasistiska tidningen Expo har utförligt rapporterat om saken i sin nätupplaga.
Man kan tycka att denna episod mest illustrerar den gränslösa naiviteten hos en del företrädare för Sverigedemokraterna. Men det viktiga är ju att även om partiets högsta ledning har förstånd nog att avhålla sig från direkt samspel med ryska intressen så hittar man gott om Putin-beundrare på nivåerna längre ned i partiet, liksom på de hat- och konspirationssajter som är nära lierade med partiet.
Expo har också i dagarna publicerat en utförlig analys av hur regimen i Ryssland har upptäckt sig ha gemensamma intressen med den europeiska extremhögern och givetvis försöker utnyttja dessa kanaler för att splittra EU (och Nato). Inom dessa partier har man på motsvarande sätt upptäckt en intressegemenskap med den ryska regim som gör vad den kan för att kväva demokratiska rörelser i sitt eget land.
Det är bara ett drygt halvår sedan som den så kallade Putilovaffären avslöjades i Sverige. En person med rysk bakgrund och kontakter med ryska intressen var anställd på Sverigedemokraternas riksdagskansli och ägnade sig åt att försöka få tillgång till känslig information och åt att skriva debattartiklar under olika falska namn. Kort därefter avslöjades att ännu en anställd spred vidare rysk propaganda riktad mot Sverige och svenska politiker via sitt Facebook-konto.
Båda fick snabbt sparken. Men hade deras verksamhet inte avslöjats i medierna så hade båda två suttit kvar på sina kontor i riksdagen. Frågan är naturligtvis vad andra personer med koppling till Sverigedemokraterna kan tänkas ta sig för, med eller utan partiledningens vetskap.
Låt oss hoppas att risken för offentlig exponering blir ett hinder i sig för den som vill störa valrörelsen med exempelvis falsk nyhetsförmedling.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör