Det började med två nätter på vandrarhem. Sedan följde sex veckor i ett rum i ett av Sundsvalls ytterområden, hos en kvinna som jobbade på Posten. Hennes son hade flyttat ut och jag fick hyra hans rum. Bredvid sängen låg en minst halvmeterhög trave herrtidningar. Sylvester Stallones Rambo blickade ned från en affisch. Det var en helt okej start på tre terminers studier på Mitthögskolan, hösten 1992.
Lika säkert som det första höstregnet kommer varje år rapporterna om bristen på studentbostäder. En gång i tiden handlade det om sovsäckar på Studentkåren i kvarteret Ubbo. Numera dominerar en mer hjälplös ton, ”vi har ingenstans att bo”. Uppsala finns som vanligt med på SFS studentkårernas ”röda lista” över studentstäder med svår bostadsbrist.
Hur svårt är det då, att hitta någonstans att bo? ”Man kan tyvärr inte garantera bostad under första terminen”, säger Petter Elgh, ordförande för Uppsalas teknolog- och naturvetarkår, till SVT (26/8). Nähä, men det kunde man inte 1982, 1997 eller 2010 heller. Då som nu löser man det. Det är faktiskt framtidens makthavare vi talar om, blivande högutbildade som ställs inför ett första test i en stad där många bor på en för stor bostadsyta och där man som recentior har hela studentstadens sociala nätverk till sitt förfogande: kursarna, nationerna. ”Det vi gör de första veckorna är att våra faddrar erbjuder en säng eller soffa att sova på”, säger samme Elgh. Just så.
Naturligtvis behövs det nya bostäder också, lämpliga för studenter. Och det byggs kontinuerligt, runt 1 500 de närmaste åren genom kommunen, privata bolag och nationerna. Men målet kan aldrig vara full täckning för alla nya studenter. Uppsala finns på SFS:s lista tillsammans med andra attraktiva universitetsstäder som Stockholm, Göteborg, Lund och Linköping. Om man försvinner därifrån så är det nog snarare universitetet som blivit rödlistat.
Generellt ses en svag nedgång på den svenska bostadsmarknaden, och byggandet tros minska med 30 procent 2017-2020. Men man kan också se det som en tillnyktring där byggandet anpassas mer efter behovet. Omkring hälften av bostäderna som byggs i år är hyresrätter, vilket är bra både för studenter och grupper som nyanlända.
Den verkliga bostadsbristen är ett stort samhällsproblem. Åtta av tio kommuner har ett underskott av bostäder och enligt Boverket måste 60 000-70 000 bostäder byggas per år fram till 2025 för att möta behovet. Det kommer inte ske. I år byggs under 50 000, nästa år ännu färre. De som drabbas är röstsvaga grupper som unga, nyanlända och låginkomsttagare.
Den imaginära bostadsbristen består av röststarka studenter med framtiden för sig. Det kan vara svårt nog, inget tvivel om det. Men det löser sig. Det kan man tänka på när man ligger där på sin tillfälliga sovplats. Och man kan tänka på äldre tiders studenter som inte kunde lyssna på en bra podd, utan var tvungna att läsa det som fanns närmast till hands. Som tidningar av lite tveksam kvalitet.