Populistiska Sannfinnländarna kommer att bli en faktor i det finska riksdagsvalet, som äger rum på söndag. Partiet ökade med två procentenheter i Yles opinionsundersökning i förra veckan, till 15,1 procent, som tredje största parti efter Socialdemokraterna (20,1) och borgerliga Samlingspartiet (15,8) som båda tappar i väljarstöd. Rösterna kommer till övervägande del från soffliggare och män över 50 år är den största gruppen bland de nya väljarna, enligt opinionsinstitutet.
Att det blir maktskifte tas för givet. Centerpartiet har gått kräftgång i opinionen en längre tid och statsminister Juha Sipiläs drag att låta regeringen avgå för en månad sedan, efter att den stora sjukvårdsreformen fallit, gav inte heller något lyft. Antti Rinne (S) är favorit att ta över, men vilka partier som kan ingå i en koalition är en öppen fråga, förutom De Gröna. Såväl Samlingspartiet (i koalition med S 2011-2015) som Centerpartiet framstår som regeringströtta.
Många hade räknat ut Sannfinländarna sedan partiet sprack i två delar och partiledaren Timo Soini avgick 2017. Som regeringsparti hade man inte uträttat mycket för vanligt folk som man lovat. Utrikesminister Soini, som bland annat skulle få euroländerna att stoppa stödpaketen till krisländerna i syd, hade fått ännu mindre gjort. Den del av partiet som blev kvar i regeringen går numera under partinamnet Blå framtid, med ett opinionsstöd på under en procent.
Sannfinländarna under partiledaren Jussi Halla-aho har grupperat om och det råder ingen tvekan om inriktningen. Halla-aho själv är tidigare dömd för hets mot folkgrupp och förekom i mindre smickrande sammanhang efter terrordådet på Utöya 2011. I Breiviks skrifter fanns flera citat från Halla-aho. Partiledaren själv har tagit avstånd från våld, men andra företrädare slog fast att sådant (Utöya) är vad som kan förväntas med en alltför generös migrationspolitik.
Susanna Ginman, chef för ledaravdelningen på Hufvudstadsbladet, skriver att Sannfinländarna blivit ”ett ensaksparti – allt handlar om invandring”. Den gamla bilden av ett ofarligt, men populistiskt, landsbygdsparti har vittrat bort. Den nye partiledaren har aldrig gjort någon hemlighet av att han står Sverigedemokraterna nära, liksom invandringskritiska partier i andra länder.
En annan fråga som ständigt ligger strax under ytan är svenskans ställning i det tvåspråkiga Finland. Konkret handlar det om huruvida svenska ska vara obligatoriskt i den finska skolan, men frågan är mycket större än så. De historiska trådarna är komplicerade och rädslan för att använda svenska språket (förutom i rent svenskspråkiga delar av landet) har blivit alltmer utbredd. Sju av tio anser att språkklimatet försämrats och många finlandssvenskar känner att de bemöts illa på jobbet och på fritiden enligt en undersökning av tankesmedjan Agenda.
Ledande politiker som intervjuas av svenska medier gör det helst på engelska, av två skäl. Antingen för att de pratar dålig svenska och framstår som obildade, eller för att de pratar perfekt svenska och framstår som ”ofinska”. Sannfinländarna driver som enda parti att ta bort den obligatoriska svenskan.
Att frågan är känslig visar inte minst förra veckans avslöjande att en stiftelse, Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland, betalat 250 000 euro för en reklamkampanj om mångfald och tvåspråkighet. Avsändaren var anonym i kampanjen men pengarna har spårats till stiftelsen som säger sig vara politiskt obunden, men som har betalat ut stöd till kandidater för Svenska Folkpartiet (SFP) vid en rad olika tillfällen.
Det brukade sägas att ingen finsk regering mår bra utan SFP, på samma sätt som språkundervisningen skulle detta vara ett sätt att hålla ihop landet. Den traditionen bröts 2015 då SFP lämnades utanför. Frågan på söndag, utöver den övriga politiken, är hur många väljare som är genuint intresserade av mångfald och av att hålla ihop Finland.