Oändliga köer och svårt att ta sig fram. Uppsalatrafiken påminner alltmer om Stockholms. Orsakerna är flera. Byggandet är så klart den viktigaste faktorn, särskilt som det bara byggs på vissa håll i stan. Boende vid flygflottiljen i norr påverkas inte särskilt mycket. De har sin Bärbyled och sina bullerzoner där det inte får byggas. I väster finns naturreservaten och samma motorleder. I princip allt byggande sker i ett band från Gränby i öster till Ekoln i söder.
Det är som det är, någonstans ska ju alla nya invånare bo. Vad som inte kan accepteras är att göra ont värre – med försämringar för bilarna samtidigt som kollektivtrafiken ännu inte byggts ut. ”Det finns inte plats för alla bilar”, skrev kommunalrådet Rickard Malmström (MP) på UNT Debatt (8/5). Han hänvisar till utsläppsmålen och pekar på utbyggda cykelleder. Det är helt i sin ordning, men det stämmer inte med behoven för Uppsalaborna. Miljövänliga bilar kommer att vara nödvändiga under överskådlig tid.
De flesta Uppsalabor är både cyklister, kollektivtrafikanter och bilister. Cykellederna är fantastiska, och fler är på gång. Men bussarna är få, och nya transportsystem finns enbart som visioner för framtiden. Och känslan när man kliver in i bilen, för att handla eller hämta barn från en aktivitet, är att här vill jag inte vara. Svänga över och fiska upp något som glömts ute på handelsområdet? Nej, i Uppsala ”svänger man inte över” längre.
Återigen, tack för cykellederna till Malmström och hans partikamrater. Men kan det vara så, med den rödgröna kommunledningen, att allmänt bilhatande är något som premieras i stadsplaneringen? Det verkar så ibland, när nya utfarter konstrueras eller vägar byggs om. Inte så sällan heller, faktiskt. Någon som gjort en extra kant eller ett annat hinder som gör att bilarna får svårare att ta sig fram? Guldstjärna!
Att göra ont värre. Vänd för ett ögonblick blicken mot bilförarna i rusningstrafiken, hur de behandlar sina medtrafikanter. Hur ser man på andra bilister som vill komma ut från nya bostadsområden? Lättar man på gasen för att skapa luckor eller ökar man farten för att täppa till dem? Hur används extrafilerna vid större korsningar? Hört talas om kugghjulsprincipen?
I storstäder kan man inte vara rigid, ”här är det är jag som har företräde”. I storstäderna får man tulla på reglerna ibland, använda ljussignaler och händer för att lösa knutarna. Det fungerar inte annars. Med andra ord, storstadsbilister hjälper varandra. Inte alltid, som alla Stockholmsbesökare vet, men i princip är det så.
Uppsala är på god väg att bli en storstad, men med småstadsbilister. Kombinationen av detta och en bilfientlig kommunledning blir fatal. En skarp kant som förstör stötdämparna. En idiot som kör ut. Allt som fattas är en fluga i kupén så har vi filmen Falling down (med Michael Douglas, ni vet), en helt vanlig tisdag i Uppsala.