I torsdags kom LO med sin årliga lönerapport som visade att lönerna 2013 ökade mer för tjänstemän än för arbetare. En tjänsteman tjänar nu 34 600 kronor i månaden i genomsnitt mot arbetarens 24 000. ”Så stort har lönegapet inte varit sedan 1930-talet!” dundrar man i rapporten. Upprördheten har sedan fortplantat sig i rader av bloggar och kommentarer som alla tar fasta på att 1930-talet är tillbaka. Fy tusan.
Bilden av Kreugerkrasch, hunger och umbäranden får sig visserligen en rejäl törn om man betänker att arbetarnas reallöner stigit med 260 procent under dessa 80 år (mot 250 procent för tjänstemännen). Men slutsatsen är likväl, som utredaren Mats Larsson skriver på LO-bloggen, att detta är ”ett ganska magert resultat efter 83 års facklig kamp för rättvisa löner och minskade klasskillnader”.
Jag kommer att tänka på när jag under en period på 1980-talet jobbade inom industrin. Uppdelningen var mycket tydlig mellan dem i blåställ på fabriksgolvet och dem i skjorta eller blus på kontoret. Platschefen hade kavaj. Snart förstod jag att arbetaren med ett bra ackord nog hade mer betalt än många av administratörerna. Ändå fanns där en längtan hos vissa bland maskinerna och lagerhyllorna att ta av sig arbetskläderna och kliva in i kontorsvärmen – andra var fast beslutna att stanna kvar och avståndet växte efter hand mot ”de på kontoret”.
Det går inte att göra sig fri från tanken att ilskan och ”vi och dom”-tänkandet fortfarande handlar om dem som börjar 09.00 och inte behöver duscha vid arbetsdagens slut. ”Tjänstemännen” i LO-rapporten är inte ingenjörerna eller de högavlönade i finanssektorn, inte heller socialsekreterarna eller sjuksköterskorna. Naturligtvis vet man att tjänstemän är en hoper olika yrkesgrupper, många med slitsamma jobb, men känslan som rapporten förmedlar är att ”nu springer de ifrån igen, kontorsfolket”.
När LO-gubbarna i industrin väl dundrat färdigt mot tjänstemännen kommer man till verkligt intressanta fakta i lönerapporten. För det första beror tjänstemännens ökade löner till stor del på att den kvinnodominerade lärarkåren fått bättre betalt (de kvinnliga tjänstemännens löner steg med 3,3 procent ifjol). Någon däremot - med tanke på situationen i skolan eller jämställdheten?
För det andra har arbetarkvinnornas löner stigit lika mycket som männens, med två procent. Kvinnodominerade Kommunal påpekar att industriarbetaren tjänar 4 300 kronor mer än biträdet i äldreomsorgen. Hade man ställt barnskötaren eller städaren mot byggnadsarbetaren eller elektrikern hade skillnaden varit ännu mycket större. Och den består alltså år efter år.
Skillnaderna är ”stötande och något vi måste rätta till i de kommande avtalsrörelserna”, kommenterar avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Men han dundrar inte på samma sätt som när det gäller ”de på kontoret”.