För några år sedan var oron stor i Gottsunda/Valsätra. Flera skottlossningar hade inträffat under eftermiddag eller tidig kväll, vilket fick skolor att ta fram ”inrymningsplaner”. På kvällarna var området kring centrum/Bandstolsvägen packat med folk. Bilar brann, det kastades sten och blåsljuspersonalen fick ta hjälp av nationella insatsstyrkan för att hantera läget. Polishelikoptrar cirklade regelbundet över Uppsalas södra stadsdelar. Vad är det som händer?!
Det som utspelade sig var maktkamper, mellan samhället och kriminella grupper liksom mellan rivaliserande gäng. Gottsunda/Valsätra styrdes, liksom en rad andra bostadsområden i Sverige, av en parallell samhällsstruktur som gjorde det svårt för myndigheterna att göra sitt jobb. Polis och brandkår kunde inte ens göra akutinsatser. Den utbredda tystnadskulturen gjorde sedan det svårt att klara upp de brott som begåtts.
För tre år sedan listade polisen 61 områden i Sverige som förutom det ovanstående också kännetecknades av låg socioekonomisk status och förekomsten av religiös extremism. 23 områden betecknades som särskilt utsatta, bland dem Gottsunda/Valsätra.
Listan har varit kontroversiell sedan den offentliggjordes. Såväl Ebba Östlin, S-kommunalråd i Botkyrka som Uppsalas Erik Pelling (S) har kallat den ”stigmatiserande”, att man pekar ut områden där ingenting positivt händer och där ingen till slut vill bo. Och det är klart, ingen fastighetsmäklare skulle väl ta med närheten till ett särskilt utsatt område i sin annons?
Men diskussionen sker mestadels över huvudet på dem som faktiskt bor på en adress där man inte törs gå ut på kvällen. Där ens barn riskerar att sugas upp i gängkriminalitet och där det inte finns möjlighet att ställa brottslingar till svars utan risk för repressalier. Kommunalrådens budskap till dem blir att de oroar sig i onödan, att risken för att de drabbas av brott trots allt är liten och att det också finns glädjeämnen i stadsdelen. Men hur ska den som inte känner en grundläggande trygghet kunna glädja sig över ett projekt på biblioteket?
I måndags (3/6) presenterade polisen sin uppdaterade lista över de utsatta områdena. Några har avförts men Gottsunda finns kvar som särskilt utsatt. Generellt har det blivit något bättre, enligt Mats Löfving, chef vid Polisens nationella operativa avdelning. ”Vi kan arbeta på ett bättre sätt, vi möts av mindre våld och samtalet med medborgarna har stärkts”, säger han till TT.
Alla kan också se att de rena upploppen med bränder och stenkastning blivit färre. En möjlig förklaring är att många kriminella faktiskt gripits, lagförts och nu avtjänar sina straff. I Uppsala inleddes Operation Lynx på hösten 2016 som lett till flera hundra domar och därmed till att ett antal kriminella försvunnit från gatan. I till exempel Malmö ledde vinterns projekt Sluta skjut till att 99 häktades – varav 31 för grova våldsbrott.
I bästa fall kan en förbättring skönjas, men det är alldeles för tidigt att ropa faran över. En annan förklaring till det relativa lugnet är tyvärr vanans makt. Boende i kringområden blir vana vid larm och att skicka sina barn en annan väg till träningen. Boende på utsatta adresser blir vana med andra strukturer, med vilka som bestämmer och med att titta åt ett annat håll när man ser droghandeln. Många ändrar sina tider och rutiner. Människan är anpassningsbar.
För några veckor sedan röstade 24 procent av de röstberättigade på Bandstolsvägen i EU-valet. Några hundra meter bort var valdeltagandet 74 procent. Utanförskapet i en liten del av Uppsala är gigantiskt. Att välja att inte se det är att välja att inte se dem som bor där. I bästa fall har de akuta åtgärderna för att skapa lugn haft effekt, det återstår att se. I vilket fall som helst krävs ett långsiktigt arbete för ett integrerat Uppsala som håller ihop. Under tiden kommer utsattheten att finnas kvar, vare sig vi väljer att blunda för den eller inte.