Att utbilda en grundskoleelev i en kommunal skola kostade 113 700 kronor förra året, enligt färsk statistik från SCB. Kommun- och landstingsdatabasen Kolada har sammanställt siffrorna. Undervisningen kostar mest, såsom det bör vara, då 63 200 kronor läggs på lärare. Sedan specificeras område för område, 6 500 för lunch och så vidare. ”I slutsumman ingår precis allt, från administration till hyvelbänkar och symaskiner”, rapporterar TT.
Det som inte ingår är kostnaden för elever som inte klarar kunskapskraven. Där ingår inte kostnaden för hemmasittare och för barn- och ungdomspsykiatri. Den totala samhällskostnaden för elever som hamnar i utanförskap på grund av en misslyckad skolgång är svår att beräkna. Nationalekonomen Ingvar Nilsson, intervjuad i SVT-serien DropOuts från 2014, har ändå gjort ett försök och landat i svindlande 260 miljarder kronor per årskull, fem miljarder per kull i en kommun av Uppsalas storlek.
Mittenstyret i Uppsala kommun satsar 244 miljoner kronor extra på skolan 2020 (UNT 27/8). Det mesta går till en ökad skolpeng, vilket är välbehövligt då kommunen ligger under riksgenomsnittet i SCB-statistiken, med 102 400 per grundskoleelev. Fler lärare, assistenter och specialpedagoger behövs. Men samtidigt ska kommunen spara 300 miljoner kronor genom effektiviseringar. På vad framgår inte.
Jag ska inte gå händelserna i förväg. Men det är lätt att tänka sig satsningar på undervisning och att fler ska få godkänt i kärnämnen och bli behöriga till gymnasiet. Det är också lätt att tänka sig besparingar på administration, trots att många lärare beskriver detta som mer betungande än klassrumsstök. Och hur blir det med de dyra hyvelbänkarna och borrmaskinerna?
Opinionsbildare har på senare tid riktat blicken mot estetiska ämnen i allmänhet och slöjd i synnerhet. En kvarleva från bondesamhället har slöjden kallats. Expressens ledarsida drabbades härom året av ett smörknivsuppror efter att ha föreslagit färre slöjdtimmar. ”Rädda skolan från slöjd, musik och hemkunskap”, skrev skoldebattören Isak Skogstad som förespråkar färre skolämnen (DN Debatt 18/5). Men det vore ett misstag.
Den brittiske utbildningsgurun Ken Robinson, vars föreläsningar setts av tiotals miljoner på nätet, bedriver något av ett korståg mot den moderna västerländska skolan. Han anser att den dödar all kreativitet och riktar all uppmärksamhet mot hjärnan, bara den ena halvan dessutom. Han förvånas inte över att skolbarn tröttnar och klättrar på väggarna. Han förstår att det är praktiskt att ge dem diagnoser av olika slag, men tror inte på en verklig epidemi av exempelvis ADHD.
En skicklig administratör som låter lärarna fokusera på det de kan bäst, eller en hyvelbänk för 15 000 kronor som håller i många år. Lite hårdraget kan de spara miljarder, bara i Uppsala. Resultatinriktade skolpolitiker bör hålla detta i minnet.