Enligt teorin om kulturell appropriering, som blivit populär i vänsterkretsar, är så fallet. Eftersom yoga ursprungligen är en del av ett andligt utövande i en indisk tradition, är det stöld att västerlänningar använder sig av yoga som en träningsform. Detta eftersom de då stjäl en ytlig del av vad som är religiöst och heligt för de som utövade yoga från början. Då försvinner nämligen kulturens eller traditionens essens. Vad som är kvar blir en ytlig kopia av ett kulturellt uttryck, något som västerlänningar kan anamma för att det är roligt, exotiskt eller hippt.
Det finns flera problem med teorin om kulturell appropriering. För det första utgår den från att en kultur är något statiskt. Men så är det inte. Det ligger i traditioners natur att de förändras och influeras. Att inspiration från icke-västerländska länder per automatik skulle röra sig om ett hån mot den ursprungliga källan, snarare än om uppskattning inför exempelvis en musik- eller dansstil, är också ett felslut. Snarare är tanken att hinduer är så känsliga att de blir kränkta av att Madonna har en bindi i pannan en fördom om icke-västerländska kulturer. Hinduer bryr sig antagligen i allmänhet lika lite om Madonnas accessoarer som kristna bryr sig om att det på Åhléns säljs örhängen med det kristna korset. Dessutom kan man fråga sig om hinduerna i Indien bett om att akademiker och journalister i Sverige ska föra deras talan på detta sätt.
Visst var det rasistiskt att rockmusik som spelades av svarta musiker sågs som oanständigt under 1950-talet, men som någonting häftigt när Elvis Presley plockade upp samma stil. Dock blir samhället lyckligtvis bättre. I dag ses det som absurt att döma ett musikaliskt framförande med hänvisning till artistens hudfärg.
Likt många av den nya vänsterns postmodernistiska idéer innehåller teorin om kulturell appropriering en rad paradoxer. Att den västerländska kulturen, med inspiration från en rad andra världsdelar, dominerar i väst precis som den hinduiska kulturen dominerar i Indien är inte märkligt. Det säger sig självt. Däremot är det givetvis tråkigt att icke-europeisk och icke-nordamerikansk kultur i stor utsträckning ignoreras i väst. Européer är klart överrepresenterade i listan över Nobelpristagare i litteratur – trots att priset gör anspråk på att tillgå de bästa författarna i hela världen.
Lösningen på detta är dock inte att, med argumentet att de ”snor” något som inte är deras, mana västvärldens kulturskapare till att inte influeras av andra kulturer. Tvärtom. Inställningen bör vara att kultur är något som utvecklas när människor av olika bakgrund möts, och att det är okej att blanda uttryck hejvilt oavsett om man är från Nigeria eller Norge.
Medelsvenssons som yogar är varken ett hot eller hån mot praktiserande hinduer i Asien. Att Aristoteles nådde Europa via det medeltida muslimska Spanien är givetvis något folk borde veta. Men det handlar om bildning.