Inhumant fifflande med siffror

Jimmie Åkesson hävdar att Sverigedemokraternas flyktingpolitik är human.

Signerat Karin Pihl2014-07-11 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Men synar man den i kanterna upptäcker man att det endast rör sig om slutenhet och främlingsfientlighet. ”Det är inte rasism att vilja rikta flyktingpolitiken till det stora flertalet flyktingar”, sa han i sitt Almedalstal. Nej, det är inte rasism att vilja hjälpa flyktingar. För den som inte är införstådd i partiets syn på flyktinghjälp kanske Åkessons uttalande ter sig en aning märkligt. Vem har påstått att det är rasistiskt att hjälpa flyktingar?

Det Åkesson menar när han talar om sig själv som humanismens beskyddare är dock inte att han vill hjälpa människor i flykt från förtryck. Han vill att någon annan ska göra det. Enligt Sverigedemokraternas skuggbudget för år 2014 vill partiet minska den utomeuropeiska asylinvandringen med minst 90 procent. SD motiverar denna drastiska sänkning av med att det kostar mindre att hjälpa människor direkt i flyktinglägren.

Mantrat ”att hjälpa på plats” är kanske den mest tröttsamma klyschan som finns i svensk politik. Det stämmer inte att Sverigedemokraterna vill att Sverige ska öka hjälpen till utsatta människor. Svenskt bistånd uppgår totalt till drygt en procent av bruttonationalinkomsten. Den vill Sverigedemokraterna minska. Samtidigt säger partiet att de vill öka stödet till FN:s flyktingorgan UNHCR. Hedervärt kan tyckas, men eftersom partiet på det stora hela vill minska biståndet blir resultatet ändå att Sverige drar ned på stödet till utsatta människor.

Sverigedemokraternas biståndspolitik går ut på att Sverige inte ska ta ansvar. I stället är det de länder som angränsar till krigshärjade områden som ska ta hand om de miljontals människor som flyr från exempelvis katastrofsituationen i Syrien. Länder som Turkiet och Jordanien, vilka tillsammans har tagit emot ungefär hundra tusen flyktingar, ska alltså enligt SD ta ytterligare ansvar medan vi i Sverige bygger murar runt vår egen fristad.

När en familj väl lyckats ta sig hela den farliga vägen till Sverige – vad säger Åkesson då? ”Tyvärr, vi prioriterar att hjälpa på plats, så ni får åka tillbaka till misären i det flyktingläger ni satsade era besparingar på att undkomma”? Livet i ett flyktingläger är extremt hårt och inte något någon människa borde tvingas utstå en längre tid.

Det finns ingen motsättning mellan att bistå människor i katastrofsituationer och en generös flyktinginvandring. Ingen argumenterar på motsvarande sätt att det offentliga inte ska lägga pengar på äldrevård för att vi då har råd att satsa mer på skolan. Ett anständigt samhälle måste rimligtvis klara av båda uppgifterna.

På Sverigedemokraternas landsdagar förra året stod det ”vi älskar Sverige” på talarpodiet. Tyvärr är den kärleken nog inte besvarad. En stor majoritet av alla svenskar vill inte leva i ett land där barn skickas tillbaka till krig. Givetvis kommer Jimmie Åkesson göra allt för att försöka övertyga väljarna om att partiets politik inte alls är inhuman. Men det är den. Synar man den ordentligt är det uppenbart.

Läs mer om