Dessa länder är diktaturer och klassas alla som not free av organisationen Freedom House. Men de har mer gemensamt än att de kontinuerligt kränker mänskliga rättigheter. Samtliga länder har även köpt vapen av Sverige.
Förra året gick 40 procent av den svenska vapenexporten till diktaturer eller länder där det demokratiska systemet är svajigt. Svenska företag sålde då krigsmateriel till icke-demokratier för sammanlagt 4,8 miljarder kronor. Att Sverige säljer vapen till exempelvis Saudiarabien, en av de värsta diktaturerna i världen, är beklämmande.
Det finns lagar och regler för att förhindra svensk vapenexport till stater som befinner sig i krig eller där grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Men krigsmaskinerna lyckas ändå slinka igenom de kryphål som existerar. Det är uppenbar dubbelmoral att å ena sidan fördöma kränkningar av mänskliga rättigheter, å andra sidan sälja vapen till regimer som sysslar med dessa brott. Att svenska vapen användes av regeringssidan mot befolkningen under upproren i Tunisien är osmakligt. Så ska det inte gå till.
Att förbjuda all export av vapen, som Feministiskt initiativ och Miljöpartiet förespråkar, är ingen konsekvent hållning. I alla fall inte om man anser att Sverige har rätt att försvara sig mot angrepp. Fi och MP vill förvisso kraftigt nedrusta den svenska försvarsförmågan. Alla som är av motsatt uppfattning, att ett militärt försvar behövs eftersom världen ser ut som den gör, borde dock anse att andra demokratier också har rätt till försvarskapacitet. Att andra demokratier köper svenskt försvarsmateriel är därmed inte problematiskt.
Men reglerna behöver skärpas. På Dagens Nyheters debattsida (29/7) konstaterar Birgitta Ohlsson och Allan Wiman (FP) just detta. De vill inte att staten erbjuder exportkrediter för krigsmateriel. I stället förespråkar de att en kontantprincip införs, för att försvåra för skumma regimer att införskaffa svenska vapen. Det är bra. Att den svenska staten, i förlängningen de svenska skattebetalarna, lånar ut pengar som bidrar till förtryckarstaters vapensamling är inte rimligt.
Men frågan är varför man måste trixa till det på det här viset, i stället för att rätt och slätt skärpa lagen – eller se till att den följs till fullo. Svenska företag ska inte förse icke-demokratiska stater med vapen. Fast länder vacklar ju mellan demokratiskt och auktoritärt styre, skriver författarna. Och visst stämmer det. Det är vida känt att det tar lång tid för en ny demokrati att utvecklas till en stabil rättsstat. Men just därför bör svensk vapenexport endast gå till pålitliga demokratier.
Det är dags att sluta med hyckleriet och stoppa vapenexporten till diktaturer. Vi kan inte kritisera dem med ord och samtidigt förse dem med vapen.