Det enda vi kan ha kunskap om är hur världen gestaltas genom våra sinnen. Kants lärjungar gick längre och hävdade att det enda som finns är verkligheten som vi upplever den inom oss. Om Kants arvtagare hade rätt är, som mycket annat inom filosofin, en omöjlig fråga att svara på. Vad som däremot kan konstateras är att den verkliga världen ibland inte motsvarar vår uppfattning om den.
Ett exempel där realiteten inte stämmer överens med bilden av verkligheten är historien om vårdföretaget Carema Care. Skandalen rörande äldreboendet Koppargården, som antogs väga blöjor för att spara pengar, startade med en rapportserie i Dagens Nyheter under hösten 2011. Under några veckor var Carema på allas läppar. Ungefär 4 000 artiklar skrevs under loppet av tre månader.
Ledarsidor och politiker av alla politiska färger fördömde företagets snåla själ. Borgerliga opinionsbildare hävdade att Carema var en avart och att systemet med privata driftsformer i välfärden i grund och botten är bra. Från vänsterhåll hördes röster att Carema var beviset på valfrihetsreformens misslyckande.
Men att Caremaboendet vägde blöjor för att spara pengar och på så vis kunna ta ut större vinst stämde inte. Att väga inkontinensskydd är en metod som används för att säkerställa att patienten får rätt storlek efter sina behov. Om han eller hon har ett större skydd än vad som behövs leder det till obehag. Därför väger man blöjan – av omsorg om den äldre, inte om den egna vinsten. Allt i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer. Även om Carema fick kritik av Socialstyrelsen för att äldreboendet inte vidareutbildat personalen på rätt sätt, var skandalen med blöjorna inte sann.
Enligt en undersökning från opinionsinstitutet Novus, som beställdes av och presenteras i en rapport från branschorganisationen Vårdföretagarna, har myten satt sig. Nästan hälften av de tillfrågade tror att äldreboenden väger blöjor för att spara pengar. Det är synd, eftersom det tar blickfång från riktiga utmaningar som välfärden står inför.
Historien vittnar om något djupt mänskligt. Människor med en stark politisk övertygelse tenderar att svälja allt som bekräftar den egna uppfattningen, utan att reflektera över sanningshalten i sin argumentation. Detta gäller för vänstern såväl som för borgerligheten.
Inget system är felfritt. Det måste gå att ha en kritisk hållning till en modell man i grund och botten försvarar. Men när politiker och journalister köper enskilda tidningsrubriker rakt av för att försvara en verklighet som inte är sann vilseleder de väljarna.
Läxan från Caremahistorien är att inte glömma sitt kritiska förhållningssätt. Att en majoritet av Sveriges journalister, politiker eller befolkning som helhet har föreställningen om att verkligheten ter sig på ett visst sätt, innebär inte att uppfattningen är sann.