Att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka fem kronor till en vän eller släkting. Så definierade Sverigedemokraterna svenskhet för några år sedan.
På senare tid har fler partier börjat intressera sig för ämnet, men istället för svenskt beteende talas det nu om svenska värderingar, och då uteslutande i relation till islam. Det är samma sak i andra länder där diskussionen förs, såsom Storbritannien och Tyskland – och så Frankrike.
Nicolas Sarkozy, landets förre president samt kandidat till nästa val, höll så sent som för några dagar sedan ett tal som buntade ihop terrorister med kvinnor i hårslöja, som om de var en och samma.
”Om man vill bli fransk pratar man franska, man lever som en fransman”, röt han. ”Vi nöjer oss inte längre med en integration som inte längre funkar, vi kräver assimilation!”
Och assimilation är just vad nationella värderingar betyder: Här i vårt land finns bara plats för ett enda sätt att vara. Det skiljer sig från den integrationstanke som tidigare har varit den politiska linjen i Sverige, nämligen att det finns många sätt att leva på och att det viktiga är att se till att de kan samexistera i en helhet.
Ingen specificerar någonsin vilka de svenska värderingarna egentligen är, kanske för att det inte går utan att landa i flum om att muslimer ska ha med sig matlåda till jobbet. Ingen förklarar heller varför just muslimer ska förändras. Islam handlar trots allt inte om etnicitet utan om religion, och det är med andra ord fullt möjligt att vara svensk muslim. Eller var, åtminstone, tills de nationella värderingarna blev politiskt allmängods.
Nu skapas ett samhälle där personer ska känna att de inte riktigt hör till, där de ständigt måste bevisa sin svenskhet, sin rätt att vara här, trots att de är födda i landet och inte har någon annanstans att ta vägen.
Frankrike är ett land som drabbats hårt av islamistisk terrorism. Vad ska då fransmännen göra med sin vrede, och vi med vår rädsla för att sådana dåd ska inträffa här i Sverige?
Ja, kanske försöka ta till oss det enkla faktum som är att dessa terrorister har mer gemensamt med massmördaren Anders Behring Breivik än med vanliga muslimer. Att prata som om ”svensk” och ”muslim” vore oförenliga och att man därför måste ge upp det ena, är att spela dessa extremistiska krafter i händerna.
Hellre än att utgå från nationella värderingar borde vi därför se till de demokratiska värderingarna, de som garanterar allas lika värde. De demokratiska värderingarna utesluter varje ideologi som kräver att andra underkastar sig ett visst sätt att leva.
Detta gäller i allra högsta grad politiserad religion, islamism.
Men det gäller även assimilationstanken och dess imperativ om att vissa ska sudda ut sig själva, att somliga kvinnor inte ens ska få klä sig som de vill, medan jag som blond, blåögd och blekhyad kan gömma mig i en luvtröja och glömma min matlåda varenda dag utan att någon ifrågasätter min svenskhet.
Lisa Magnusson
vik ledarskribent