Köerna ringlade långa till bajamajorna under Valborg. Strategiskt utplacerade i parker och längs stråk erbjöd de lättnad för vårystra Uppsalabor och tillresta. Man kan rynka på näsan åt dem, men knappast vara utan dem.
Det är lätt att föreställa sig vad som skulle hända om tusentals människor uträttade sina behov ute i stadsrummet. Bortsett från att det vore en otrevlig syn kan man tänka sig stanken och inte minst hur ohälsosamt det skulle vara.
Dessvärre är brist på toaletter och de hälsoproblem som är förknippade med dålig sanitet vardag i världen. Om man har besökt ett slumområde i en snabbväxande stad eller satt sin fot en by bortom resereportagen vet man vad brist på riktig toa, avlopp och rent rinnande vatten kan betyda.
Små barn dör i diarré och kolera, som borde vara den enklaste saken i världen att förebygga. Flickor ägnar tid åt att hämta vatten istället för att gå i skolan. Det är tungt och inte sällan förenat med risker för att utsättas för våld och övergrepp.
Ungefär en miljard människor uträttar sina behov mer eller mindre i det fria. Totalt upp emot två och en halv miljard människor uppskattas sakna tillfredställande sanitära villkor. Själv minns jag ett ruckel av plankor och korrugerad plåt i ett av Nairobis största slumområden. Det hade fått ett svenskt torrdass att framstå som lyx och var toan för ungefär 300 av de närmast boende. Ett bättre ställe för att sprida sjukdomar är svårt att tänka sig.
Lösningen på ett så här stort problem är så klart inte att placera ut miljontals bajamajor i världens mindre lyckligt lottade delar. I stora drag handlar lösningen om att ha en inkluderande samhällsplanering, nå ut med information och få fram ny och smart sanitetsteknik. Eller med ett enda ord: utveckling.
Men som så ofta när det handlar om globala utvecklingsfrågor hopar sig problemen på den praktiska nivån. Det är en sak att peka på problemen, en annan sak att staka ut lösningar.
Till skillnad från den snabba mobiltelefonsrevolutionen och de tjänster som den burit med sig till fattiga länder är det inte så lätt att se hur lösningarna på sanitetsproblemen kan snabbspolas fram.
Redan i dag finns nedbrytbara bajspåsar som går att använda som bränsle och det finns lösningar på att hur man i liten skala ska kunna utvinna el och näring på ett hygieniskt sätt ur det vi lämnar efter oss. Men det återstår att se om någon kommer på en riktigt smart lösning som ritar om kartan så som mobilerna har gjort.
Under tiden kan vi som lever i den toarika delen av världen glädjas åt att vi har både offentliga och privata och ibland också portabla toaletter att tillgå om behoven blir trängande. Till och med det sistnämnda är ju mer än vad miljarder människor kan hoppas på.