Nej, inte överallt. Men det är ändå ett misslyckande för hela samhället och en rejäl utmaning. Polisen talar om löst sammansatta nätverk med ”bred förankring i ungdomsmiljön” och områden där ”offentlig kriminell makt” gör sig påmind.
Skottlossning på allmän plats, öppen narkotikaförsäljning, utpressning mot företagare och attacker mot polisen skapar otrygghet bland allmänheten. Det skapar även rädsla som märks i ovilja att vittna eller tillbakadragna vittnesmål. Ja, det händer till och med att man vänder sig till de kriminella gängen för att skipa rättvisa istället för till rättssamhället.
Det här är problem i socioekonomiskt utsatta områden. Inte bara i storstäderna, utan i 55 områden i 22 städer – däribland Uppsala – enligt en rapport från rikskriminalpolisens underrättelsesektion från i fjol. Det exakta antalet områden kan diskuteras, men inte att problemet finns.
Många vill koppla samman den här utvecklingen med migrations- och integrationsfrågan. Häromdagen skrev norska Aftenposten en artikel om Södertälje som enligt Oslopolisen ska vara ett skräckexempel på högt flyktingmottagande och efterföljande kriminalitet. Något som får kommunalrådet Boel Godner (S) att skaka på huvudet. Istället för ett parallellsamhälle med egna regler pekar hon på styrkan i mångfald och på hur polisen och domstolarna agerat resolut mot den organiserade brottsligheten.
I en artikel i Forskning och Framsteg säger insatschefen för polisens operation Fenix, Anders Göranzon, att många av dem som deras arbete mot den grova organiserade brottsligheten i Stockholmsområdet riktar in sig mot är rotlösa. De ”lever mellan två världar – den värld som deras föräldrar kommer från och den svenska”. Men han säger också att det finns killar som lämnar detta bakom sig, pluggar på högskolan eller tar ett bra jobb.
I samma artikel säger forskaren Amir Rostami att ingen av de gängmedlemmar han intervjuat i sin forskning ser den kriminella livsstilen som något positivt. De har hamnat där av olika anledningar, men ingen skulle vilja se sin lillebror hamna där.
Här finns någonting positivt att ta fasta på. Det kan låta banalt, men en vass skola och rakare vägar in på arbetsmarknaden istället för en hinderbana för dem som inte har det så bra förspänt kommer man långt med. Det gäller att skapa drömmar om ett vanligt liv.
Ett gott samhälle är ingen gåta. Det handlar ytterst om demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. I den miljön finns bäst förutsättningar för att vi människor ska kunna förverkliga oss själva som individer och i sammanhang som vi själva väljer att ingå i, oavsett bakgrund.
Ett gott samhälle ställer inte bara krav på lagar och institutioner, utan även på oss människor att respektera dem. De som inte gör det ska möta statens sanktioner. Men alla ska också mötas av samhällets fördelar: trygghet och framtidstro ska finnas oavsett var man bor eller hur länge man bott här i Sverige.