Det sade Kristdemokraternas nya partiordförande i sitt installationstal i lördags. Föga förvånande är det kristna värden som Ebba Busch Thor betonade. Hon leder ju ett parti som nämner den kristna tillhörigheten i partibeteckningen. Men vad som kan omfattas av kristna värden är inte alldeles givet.
När Göran Hägglund höll sitt första tal som partiordförande för elva år sedan var tonläget ett annat än under den gångna helgen. ”Vi måste göra klart att kristdemokraterna är ett politiskt parti, inget annat. Politik är inte religion. Religion är heller inte politik”, sade han 2004. Då gällde det att göra partiet attraktivt för fler väljare än de få övertygade. Hägglund var därför noga med att betona att den etik partiet vägleddes av var en etik som ”förvaltas av kristendomen och den västerländska humanismen”.
Jämför detta med vad Ebba Busch Thor sade i lördags: ”Det var ur de kristna värdena som Europas demokratiska och humanistiska principer formades. Öppenheten, toleransen, religionsfriheten, barmhärtigheten, jämlikheten. Där ser vi vikten av att vi håller fast vid våra kristna värderingar.”
I den nya partiledarens idévärld är alltså kristna värden garanten för i princip allt i ett gott samhälle. Inte nog med det. Det är de kristna värdenas förtjänst att vi har ett sådant samhälle överhuvudtaget. Mot bakgrund av det och att Ebba Busch Thor hänvisade till ondska inte mindre än sju gånger i sitt tal kan man fråga sig vad som har hänt med den rågång mellan religion och politik som Göran Hägglund var så noga med att betona.
Ebba Busch Thors tes om att kristna värderingar formade Europas demokratiska och humanistiska principer är i bästa fall en sanning med modifikation.
För det första finns det inte en specifik europeisk demokrati, som princip, att utgå från. Det tankestoff som bär upp den demokratiska och humanistiska idétraditionen har globala rötter. Många som bekänt sig till kristendomen har spelat en viktig roll i idéutvecklingen, men många gånger har det också funnits en motsättning mellan kyrkans dogmer och en fördomsfri och frihetlig samhällssträvan.
För det andra går det knappast att gräva fram ett fundament att bygga praktisk politik på med hjälp av teologi. Bibeln har som bekant många sidor. När det gäller tolerans, öppenhet och religionsfrihet, för att bara nämna tre saker som Ebba Busch Thor räknar upp, har kyrkorna inte alltid stått på barrikaderna.
För det tredje finns det populistiska strömningar i samhället som vill göra gällande att andra trosuppfattningar – i synnerhet islam – inte är förenliga med demokrati. Därför är det extra viktigt att vara ödmjuk inför det faktum att ingen religion kan slå sig för bröstet när det gäller att företräda godhet.
Inte för inte är den sekulära staten en viktig landvinning för att värna demokratiska och humanistiska principer.