Före detta statsministern tog till orda framför Bror Hjorths porträtt av Harry Martinson med orden Giv doft i blomma. En slump förvisso, men strofen kommer från en passande dikt som kort och gott heter Dikt.
”Vi vill förnya nötta stjärnevimlen, och blåsa nya dofter i din blomma” skaldar Martinson. Det må vara ljusår från prosan i Halvvägs, men Reinfeldts bestående avtryck är utan tvivel att han ledde den grupp av förnyare som förvandlade Moderaterna och fick partiet att blomma.
Kapitlen som handlar om de Nya Moderaterna och alliansbygget med de övriga borgerliga partierna är en läsvärd repetition av några formativa år i svensk politik. Här beskriver Reinfeldt på 75 sidor stegen som togs för att sätta ny kurs och i förlängningen förpassa Socialdemokraternas särställning i svensk politik till historien. Behållningen ligger i närvaron och inblickarna, även om det redan har skrivits mycket om detta. För alla som hyser minsta intresse för politiska partiers inre liv och hur man åstadkommer förändring i en konservativ miljö är det upplysande läsning.
Memoarer blickar per definition inte framåt. Den som väntar sig dagsaktuella kommentarer till det politiska läget behöver inte ta sig an Halvvägs. Här finns inga djupa analyser av den största förändringen under senare år: Sverigedemokraternas ställning. Däremot markerar Reinfeldt på ett befriande sätt avstånd mot främlingsfientlighet och det förljugna talet om människor från andra länder som problem. Han gör bedömningen att vi lever i en ny folkvandringstid och att den kan vara mycket positiv för Sverige och Europa. En av de saker han är stolt över är att alliansens politik ledde till en kraftig ökning av sysselsättningen för utrikes födda.
Vid presentationen av boken slog Reinfeldt an en ödmjuk ton. Han har skrivit den för att få perspektiv på sig själv och sin gärning. Han hoppas kunna ge en god lässtund och eftersom han kommer att ta en del tid i anspråk hoppas han att man ska uppleva läsningen som både lärorik och rolig. Även om det finns både mer lärorika och roligare böcker på bokdiskarna denna höst så lyckas han ganska bra med den målsättningen. Halvvägs är som många andra toppolitikers memoarer full av anekdoter och självupplevda insikter om maktens villkor. Men persongalleriet hanterar Reinfeldt varsamt, ja nästan överdrivet försiktigt.
Det är politikern Fredrik Reinfeldt som kommer till tals snarare än människan Fredrik. Visst finns där de obligatoriska kapitlen om barndomen och de tidiga erfarenheterna, men för att vara en person som säger att det är spännande att följa och försöka förstå andra människor är den egna betraktelsen ganska stram och tillrättalagd. Vad som väntar honom efter att han nu kommit halvvägs står skrivet i stjärnorna.
Signerat Magnus Krantz
vik ledarskribent