Klippet med professor Hans Rosling från det danska tv-programmet Deadline i DR 2 har blivit viralt. Med karakteristisk skärpa avfärdar han med hjälp av fakta programledarens slentrianmässiga eländesbeskrivning av världen.
Det behövs en sådan här frisk fläkt i samtidens upptagenhet vid det självupplevda och föreställningen om att den enes sanning inte är mer allmängiltig än den andres. För den som drunknar i Medelhavets vågor eller slits sönder av granatsplitter är världen grym. Men för de allt fler lyckligt lottade är det väsentligt att ta till sig att världen inte håller på att rämna.
Världen har aldrig varit rikare. Fler och fler länder och människor befinner sig i den globala mitten, bortom de ännu mycket fattiga och på väg mot de traditionella i-länderna. Den extrema fattigdomen har halverats sedan 1990. Allt fler barn i världen har fått möjlighet att gå i skolan. Barnadödligheten har fallit brant tack vare bättre grundläggande hälsovård och mat. Malaria, mässling, tuberkulos och hiv/aids dödar allt färre. Både procentuellt och i absoluta tal är det färre människor i låginkomstländer som inte kan äta sig mätta. Världens medellivslängd har stigit till 70 år. Historiskt sett är det också väldigt få som dör i krig, trots allt.
De här makalösa framstegen går på tvärs mot föreställningen om att mänskligheten har glansdagarna bakom sig. Framstegstanken hånas samtidigt som framstegen sker mitt framför ögonen på oss. Konstigt nog står pessimismen högt i kurs. Den kan ta sig olika uttryck: miljökatastrof, kärnvapenkrig, oändliga flyktingströmmar eller hotet från artificiell intelligens. Men inget säger att civilisationens kollaps stundar. Vi människor har sannolikt aldrig haft bättre förutsättningar för att tackla världsproblemen och hjälpa varandra.
Åter till Hans Rosling, medierna och världsbilden. Det totala medieutbudet har aldrig varit så stort som i dag. Men andelen journalistik i det har minskat, alltså saklig och opartisk rapportering om verkligheten. Den konkurrerar med underhållning, material som användare själva lägger ut i olika plattformar och tydligt partiskt innehåll från en mängd avsändare. Medieforskare talar om individualisering och fragmentisering.
En konsekvens av detta är att vi sållar mer och att vi då i högre utsträckning tenderar att ta till oss media som förstärker våra åsikter och uppfattningar om hur världen är beskaffad. Som Jesper Strömbäck, professorn i medie- och kommunikationsvetenskap, påtalar i ett läsvärt kapitel i Digitaliseringskommissionens antologi ”Om Sverige i framtiden” finns också individanpassad algoritmstyrd filtrering som gör att det man ser online skiljer sig åt utan att många är riktigt medvetna om det.
Den som tror att världen står på randen till kaos har lättare att få den bilden förstärkt än utmanad. Men alla som vill kan ta klivet ut ur filterbubblan.
Magnus Krantz
vik ledarskribent